Aftonbladet – 23 september 1856, sida 2

Bästa pappa, jag har försökt, men jag kan icke.x Arma barn, hon var nära att svimma af mattighet, men kunde likväl icke få en blund i sina ögon. Sir Jobn gjorde sitt bästa för att trösta henne, och lofvade, i det han med ömhet smekte de lockar, som s rugit ig ned på k i hennes brännande kind, att hon skulle förar till Nizza följande dagen, det hon, om hon vore nödsakad att qvarstanna, skulle erhålla hvarje beqvämlighet. Men hans ord förfelade sin förmodade verkan. Lucy kände ingen håg att följande dag fortsätta resan till Nizza, hon brydde sig icke om de komfortabla rum, hvilka bennes far var förvissad att deras förbud utan svårighet måste ha erhållit åt dem på en ort, som var så mycket befökt af elsmän, och utmärkta engelska läkaren, tillade h bästa af allt. hen, det Hvad den saken beträffar, sade L vä jag fullkomligt nöjd med denne italienske dok. tor; han är vänligare och omtänksamraare än någon af de läkare jag förr haft — och som du vet, bar jag haft en mängd.n genting snörpte på näsan, men svarade inTycker inte du detsamma, pappa ? frågade Lucy med stt bortskämdt barns, enträgenhet: Hra, Lucy, jag vet just icke; jag har sett så litet af italienaren, och jag är icke fallen för att hastigt fatta förkärlek för personer En paus följde, ty den vackra Luc tyckte icke om att man svarade henne på detta sätt. Om ungefärligen en half timm? knackades det på den olästa dörren, och Johnsröst förkunnade formligen, att middagen varjserverad. Du måste försöka att äta någonting,, sade hennes far, i det han steg upp; jag skall skicka in till dig en kyoklingvinge, eller ett ägg — det kan erhållas här åtminstone. Det skall göra dig godt, och muntra. digo s.å