Aftonbladet – 23 september 1856, sida 2

Tiden hade likväl skridit framåt och medfört en ny tillsats till denne arrae gentlemans redan öfverflödande förråd af spleen och bekymmer. .. O ve, allt kött, till och med den stoltaste engelsmans, är svagt! Sir John var hungrig, mycket hungrig, och förtretad öfver att vara det, samt förfärad öfver den grymma nödvändigheten — en nödvändighet, som för hvarje förflytande ögonblick Jät känna rig allt mera — att nödgas begära föda. Begära föda i detta hus! sitta ned för att äta middag under deta tak! Det var detsamma som att lägga ned vapen i fiendens åsyn, det var att med ens gifva upp allt det. heroiska af sin belägenhet: Föreställom oss: Attilus Regulus, vid första ögonblicket af hans återkomst till Karthago, begärande en bifstek I Sir John kände allt detta. Sir John kämpade manligt en stund, men gaf sig slutligen. Han räckte instinktmessigt fram sin hand efter en ringklocka, hvartill icke syntes minsta spår, och var till sin förödmjukelse nödsakad att gå till början af trappan och ropa på John. Gå och se efter hvad som fins i visthuset, sade sir John med betänksamhet, ifall det fins någonting sådant som ett visthus på detta — på detta ställe; tag reda på, i alla händelger, om någonting ätbart kan anskaffas.n Sedan offret var gjordt, gick sir John in till sin dotter. Stackars Lucy! Hon hade för sin : del -behof af all heroism. Hon hade svåra plågor. Hvar äro dina plågor, mitt barn2 Ack, pappas öfverallt! Det värker i hela kroppen. Mi fot gör så ondt och käns så besynnerlig, som om den svält upp still ett stort korkberg. Men, min söta flicka, du vet ju att det är bara inbillning. . Försök att sofval