Aftonbladet – 23 september 1856, sida 1

STOCKHOLM, den 23 Sent. Då en ny riksdag står för dörren, torde det icke vara otjenligt att kasta en återblick på den tid, som förflutit sedan rikets ständer i December månad 1854 åtskildes. Vi mötas dervid först af den erfarenhet, att regeringen under denna tid gifvit verkställighet åt de flesta vigtiga beslut, som blifvit af rikets ständer fattade och till konungen framburna. Således erkänna vi med tillfredsställelse, att regeringen i nästan ordagrann öfverensstämmelse med rikets ständers åsigter redan genom kungörelse den 4 December 1854 förändrat tull-lagstifningen i en liberal anda, ehuru man måste anmärka, att med upphäfvande af vissa förbud mot inoch utförsel af utländska fabrikater och ett par alster af inhemska näringar dröjt längre än rikets ständer begärt. Deremot har regeringen, genom medgifvandet i September 1855 och April 1856 af tullfrihet för vissa lefnadsförnödenheter, gått elit steg ännu längre än ständerna. Något härvid särdeles betecknande är, att de nya tullförfattningarne utfärdades med kontrasignation af just den rådgifvare, friberre C. O. Palmstjerna, som under riksdagen kontrasignerat Kongl. Maj:ts propositioner i alldeles motsatt syftning och som på riddarhuset meddelade sin offentliga protest emot det nya tullsystemet, såsom i hans tanka för landet vådligt och förderfligt. Detta faktum bevisar, bland annat, i hvilken ställning konungens ministrar här i landet enligt sin egen uppfattning befinna sig, då de kunna anse sin öfvertygelse såsom statsmän helt i hållet underordnad konungens es ilja och fördenskull förvandla sis Uv Me Ja äl lydiga redskap åt 3 sjelfve endast till är likväl, de. c2 en sådan vilja. Detta -st må nu komma de hberala åsiga gode eller icke, allt för mycket stridande mot konstitutionel ordning; ty om den politiske mannen förtjenar aktning i mångef fastheteu i sin karakter och den talan varmed -han försvarar sina åsigter, måste naturligtvis denna aktning och detta förtroende minskas, då man ser honom låna sig till verkställare af beslut. dem han ogillar. Emellertid har friherre Palmstjerna numera afträdt såsom konungens minister, och den ofvanstående erinringen qvarstår således i afseende på honom endast såsom en historisk betydelse. Vidare såg man omedelbart efter riksdagen de nya författningarne om vilkoren för och beskattningen af bränvins tillverkning och försäljnirg (Januari 1855) utfärdas nästan ordagrant med samma lydelse, som de af det s. k. bränvinsutskottet och rikets ständer dertill Afgifna förslag — författningar, hvilka hittills visat sig i flera hänseenden helsosamma och indamålsenliga, och äfven framgent, som vi woppas, komma att förete enahanda resultat, å vida man fortfarande med tillräcklig nogsrannhet verkställer kontrollen öfver bränvinsillverkningen. I detta hänseende: kunna velerbörande icke vara nog försigtiga vid valet kf underoch öfverkontrollanter, så att dessa blifva fullt pålitliga och icke tillgängliga för le frestelser, som, i den mån bränvinsbränaren blir, som man säger, mera varm i kliulerna och drager sig mindre tillbaka vid föröken att kringgå lagen, troligen ieke komma tt uteblifva. Förfaituingen om ett medelporto för inrikes refvexlingen, jemväl i hufvudsaklig enliget med rikets ständers förslag, har äfven Ma:s 1855 blifvit af regeringen utfärds.1 ch trädt i verkställighet. De nya författninarne om införande af decimalsystemet i afseide på rikets mått, vigt och mynt, hvaxtill reeringens förslap föranleddes af rikets stärers vid föregående riksdagar gjorda framtällningar, och af ständerna hufvudsak)ien antogs, bafva också redan i Januari och ebruari 1855 blifvit kungjorda med en så nar verkställighet, som lämpligen kunnat jadgas. 2 Vidare finna vi, att regeringen godkänt riets ständers från bennes egen proposition isentligt afvikande förslag angående de uti dinarie räntan ingående persedlars omsättning h förenkling samt redan i Maj 1855 påbjudit terna. till