OCH UCL SyltS ILVAGC TVAle IVT UNYvVRUTL VLBETUT Av BYVIT ska postverket söker någon förklaring till ett synnerligast för affärsbrefvexlingen så vådligt förhållande; för hvilket ändamål omslaget till det senare brefvet, som härhos bifogas, torde till postverket aflemnas. Insändaren har för öfrigt fogat anstalt, att i Paris hvarje måndag i rätt tid ett till honom adresseradt bref inlemnas, och skall icke underlåta att upplysa om de blifva behörigen befordrade. — Vi ärna för vår del lika litet till besvarande upptaga de mer eller mindre försåtliga orlofssedlar, hvilka det kan behaga andra tidningar att tilldela oss, som de smädelser, hvarmed man i vissa blad sökt och fortfarande söker nedsätta Aftonbladets nuvarande redaktion. Men då en person, som länge med oafbruten uppmärksamhet följt pressens företeelser här i landet, anhållit om plats i Aftonbladet för nedanstående uppsats, föranledd af en annan i Svenska Tidningen för den 15 dennes angående tidningspressen, hafva vi icke ansett oss böra vägra utrymme derför. Den härom insända uppsatsen är af följande lydelse: Till Redaktionen af Aftonbladet. Aftonbladets nuvarande redaktion har hitintills, i insändarens tanka ganska rätt, ansett sig icke böra besvära sina läsare med något sjelfförsvar mot de mer eller mindre gemena och o.sttvisa, att ej säga äreröriga tillmälen och b skyllningar, hvaraf vissa tidningar i landso en öfverflöda efter ingifvelse af en ökänd korrespondent här i hufvudstaden. Emellertid har en annan tidning — den så kallade Svenska — hvars politiska åsigter i allmänhet äro tämligen antipodiska till Aftonbladets, af skäl dem insändaren icke vill efterforska, gjort sig den onödiga mödan att skrifva något som väl vill gälla för att vara ämnadt till det nuvarande Aftonbladets försvar, men som fastheldre tyckes hafva tillkommit för att, jemte tillfredsställande af ett inrotadt outsläckligt hat mot Aftonbladets äldre redaktionspersonal, få ställa fram den poJitiska press, som representeras af Svenska Tidningen, såsom den enda, hvilken vore i besittning af snillen, talent, stil och öfriga ovärderliga egenskaper. Detta föranleder insändaren, som uppriktigt sagdt finner Aftonbladet både oförtjent af och derjemte föga betjent med något deltagande, från Svenska Tidningens sida, att för egen dei yttra några orå i ämnet. Den nuvarande redaktionen af Aftonbladet har aldrig, så vidt insändaren har sig bekant, åtagit sig någon solidarisk ansvarighet för sina föregångare. Och ehuru insändaren villigt erkänner dessas förtjenster, kan han likväl icke heller blunda för deras fel. Medgifvas måste emeilertid, att förbållandena nu äro väsentligt förändrade emot då. Att den periodiska pressen i sina barndomsoch slyngelår företer en helt annan fysionomi, be dömes och verkar på ett helt annat aätt än då den vuxit till mogen man, då den utvecklat sig till större betydelse och åtagit sig högre förbindelser, i jembredd hvarmed fordringarne stegrats i en vidsträckt skala, detta är den fria tidningspressens historia öfverallt. Den börjar snart sagdt alltid med hvad som kittlar, roar, fingslar, sätter passionerna i rörelse. Att med en sådan uppgift den äfven personliga polemiken i viss mån icke kan undvikas, är ett nödvändigt ondt. Det är ej sällan på detta sätt en större ublik ofta eröfras. Sådant är illa, men det an förmodligen icke hjelpas, efter som det nu en gång är ett faktum öfverallt der en fri press finnes. Först sedan en tidning vunnit ett talrikare antal läsare, börjar hon hvad man kallar att uppfostra sin publik och vänja den vid en mera grundlig och undervisande läsning. Genom sim betydligare afsättning får tidningen också tillfälle till mångdubblande af sina notiser, anskaffa korrespondenter på olika orter, flera medarbetare, 0. 8. v. Hon blir derigenom i tillfälle att med allt mera fullständighet redogöra för samtidens tilldragelser både inom och utom fäderneslandet, samt blir i och med detsamma allt mer och mer en nödvändighetsoch nyttighets-artikel, och i följd deraf allt mindre och mindre beroende af en dålig publik eller af omdömena hos en fladdrande hop, som ger sitt utslag efter ögonblickets intryck eller yttre ingifvelger, men som lyckligtvis sällan är den, hvilken i det allmänna utöfvar något inflytande, åtminstone icke något varaktigt. En tidning kan således möjlig.n börja med att vinna en stor krets af läsare ensamt genom klander och opposition, äfven då denna är mindre befogad, ja till och med tager ett och annat steg in på skandalens område, men hon kan aldrig upprattbålla sig och förvärfva moraliskt och politiskt anseenid? medelst att uteslutande begagna denna metod. Man fordrar derjemte, just i den mån tidningen vill vinna förtroende, något alvarligt arbete och sträfvande för bestämda ändamål, en utveckling af medlen för att ernå deasa; med ett ord, man fordrar att pressen icke blott skall vara negativ, anmärka olagligheter och misstag eller poeiisera öfver vackra teorier, uten äfven att hon skall veta hvad hon praktiskt vill, uppställa sina grundsatser och gifva uttryck åt den opinion, som omfattar desza. Hon måste således allt mer och mer antaga en icke blott kritisk, utan ullika en positiv karakter. Så vidt insändaren icke alltför mycket misstager sig, bar detta äfven varit det gamla Aftonbladets och är fortfarande det nuvarandes plan och syfte. . Låtom oss kasta en blick tillbaka. Vi erinra oss då ganska väl, huru en liten tidning, kocpt unpotagande 2 eller 3 spalter i det nuvarande Aftonbladet, för snart 26 år sedan annonseradeg att hvarje afton utkomma här i hufvudstaden, vid en tidpunkt då, med undantag af den snart derefter upphörda Medborgaren och det lilla onsdagsoch lördagsbladet Argus — som redan då blifvit öfveroifvet af de Värderade pennor. hvilka förut