Aftonbladet – 22 september 1856, sida 2

gömdt af träden, svarade doktorn, visande på en ful, tämmeligen förfalien tvåvåningsbygning, till venster om vägen, ungefär haltvägs emellan det ställe, der de befunno sig, och den redan omnämda lilla grönskande udden; det är endast ett föga besökt värdshus, fortfor han, hvilket hålles af fattige, men aktningsvärda och välvilliga menniskor. Ni skall finna der, fruktar jag, få beqvämligheter, men il erforderlig omvårdnad och päpasslighet och, tillade han med betydelsefullhet, det som i detta ögonblick är af mesta vigt, en säng för er dotter. Att döma af rörelsen af musklerna kring näsan, skulle sir John gerna utbytt en god del af den beprisade omvårdnaden och påpassligheten mot något mera komfort för egen person, men han sade ingenting dylikt, utan svarade: Nå väl, olägenheterna äro af ringa betydenhet, ty så snart min dotter hvilat sig nägot. skola vi fortsätta vår resa till Nizza. Det kan omöjligen vara ert allvarls utropade italienaren, tvärstannande af bestörtning; men hejdande sig ögonblickligen, tillade han, på ett saktmodigt och blidkande sätt; jag fruktar, nej, jag är öfvertygad att miss Davenne icke skall vera i stånd att fortsätta sin resa på några — (en paus af tvekan). Timmar ? inföll baroneten. Dagar, kanhända veckor,, fullbordade doktorn med mildhet. Veckor! frampustade sir Johx, stannuande in tur, Veokorl upprepade han, denna ned harrmfoll ton. ,Omöjligt! Jag har; nheter, som ieke kunna uppskjutas. äste vara i London inom tio dagar. ag är ledsen att nödgas säga, att hvad er dotter Beträffar, kan detta alls icke komma i fråga.s Iicke komma ifråga! — icke komma i fråga I i i i