Aftonbladet – 22 september 1856, sida 2

mare för er far, För er betjent finnes ett rum på nedra botten.n Detta blir förträflligt, sade den stackars Lucy, bemödande sig att se glad ut. Jag hoppas pappa måtte bli lika nöjd som jag. Italienaren dristade ej alt svara något på denna öfverdrifna förhoppning, utan frågade: Har ri någon split? Önskar ni er någon ting ait äta 2 Nej, jag tackar, jag är icke det ringaste hungrig. . Degto bättre. Jag skulle icke tillråda er att förtära någon fast föda för närvarande, Jag skall nu lemaa er, och jag hoppas att ni skall kunna sofva. Kom emellertid noga ihåg att hålla er stilla och ioke göra något försök act röra er. Jag skall skicka er en mixtur hvaraf ni kan taga en matsked då och då, om ni är törstig. Men jag får väl tgnart återse er? frågade Lucy, litet missnöjd vid att höra, att hennes nye vän ämnade lemna henne. Om en eller två timmar, svarade doktorn lugnt, och då skola vi se till hvad som kan göra för att gifva detta rum ett något komortablare utseende, Jag talar naturligtvis endast om komfort relatift till närvarande förs bållanden. Allting bär nere är ju rolatift, non å vero?n Det föreföll som om en suck stridt med det småleende, hvarmed denna fråga frams stäldesg, Bagagna er sax flitigt, då ni afkläder er unga fröken, sade han till miss Hutchins, i det han gick ut ur rummet. Miss Davenne får icke röra gig, får icke — ni förstår? — Och derefter upprepade han samma varning På italienska till Rasa och Speranza. (Forts. följer.)