finlekar kommo fram från de kringståendes fickor. Nog, nog., sade han småleende, vid anblicken af det oväntade tilloppet af näsdukar. Dessa kunna räcka till en provisionel förbindning, som skall lindra den plåga den unga fröken känner. Han band OMsorgsfullt omkring den stackars foten, och sade :derefter: Tillåt mig nu, min fröken, anbefalla er nödvändigheten af att hålla er så stilla som möjligt. Jag måste lemna er för en liten stund, för att anskaffa hvad som erfordras till att förbinda er fot riktigt, hvilket måste ske, innan ni kan flyttas från er nuvarande ebeqväma plats. ofvar ni att icke röra er ur stället, under det jag är borta ? Jan, svarade miss Davenne, med ett svagt bemödande att med ett småleende uttrycka sin tacksamhet. : . Doktorn reste sig hastigt från sin knäböjande ställning, för att skynda bort, men vände sig plötsligen till sir John, hvilken, med ett uttryck af djupt deltagande, när stan komiskt att åse, i sin svartblå ansigte, stod nära honom, och sade: Om ni ville hålla en paraply öfver frökens hufvud; solen faller rakt på henne. Fortsättande sin väg, hoppade han derefter upp i giggen och satte den magra hästen i galopp. ANDRA KAPITLET, Osterian. Den der herrn är således en doktor, pappa, sade Lucy, ty detta var det enkla kristningsnamn den högdragne baronetens dotter hade erhållit. Åtminstone ger han sig ut för att vara det, min flicka, svarade sir John. Huru särdeles lyckligt för mig! anmärkte den unga damen. Ja, 1 sanning, svarade sir John, ehuru han ser kuriös ut-för att vara läkare.