Aftonbladet – 20 september 1856, sida 1

o Db Norrlandsgatan; i NN. G. Söderbergs, N:o 12 via ill:r banko raden. Under 16 skill:r banko införes STOCKHOLM, den 29 Sept. Blick på det nuvarande politiska Frankrike. L (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 13 September 1856. En sjöman, på ett segelskepp väl till förståendes, hvilken plötsligen finner sig öfverfållen af vindstilla, kan. icke: erfara större beyr än en korrespondent, som lider brist på politiska ämnen. -J2g befann mig nyligen i denna smärtsamma belägenhet, och jag. sökte förgäfves ett ämne att behandla, ett faktum att kommentera, en fråga att debattera, då tvenne mina sänner kommo: och ledde mina tankar på dot uppslag jag behöfde. Båda hade nyss gecomrest Frankrike, och då voro fullkomligt ense i en punkt, nemligen beträffande det djupa Jugn, som der företer sig; men, min Gud, hvilken olikhet i det sätt, hvarpå de hvar för sig bedömde etta lugn! ä H Tvinsot, -stockning, modstulenhet ? 1en ene. : :Belåtenhet med det bestående, öfvertygelse om en förträfflig regeting, en varaktig regim, sade den andre. ji Utmattniog, vi skola hoppas: öfvergående, återtog den förre. Hvila, tvifvelsutan för alltid, gen mälde den senare. Och hvar och en gaf till stöd för sin mening så omständliga skäl, att jag var. frestad säga gom Henrik IV. om de hvarandra bekämpande advokaterna: Jag tror, minsann, då ha rätt båda två.n : Emellertid. grubblade jag fortfarande på den fråga -jag hört omtvistas af de tvenne mot-. stånidarne; men bon var icke bland dem, som man lämpligen kan afgöra bemma i sitt kabinett.. De-elementer, som i detta fall. borde undersökas, voro dandets ihvånäre. Blott genom att besöka: dem, höra dem, fråga dem,y, såvidt möjligt, kunde jag således hoppas. att vihna upplysning Och att lösä, visserligen icke absolut, men på en höft, det problem, som sysselsatte mina tankar. Från dessa ider till en reta var afståndet icke längre än från min boning till en jernvägsstation, och få timmar efter dessa betraktelser förde mig ångan på sina vingar bön dt våra mellersta och södra departementer. Kommen dit, hvilka voro de intryck: som jag erfor? DA SR Det är detta jag har för afsigt att. berätta, med gå pass mycket anspråk på tillförlitlighet i omdömet, som kan vinnas genom en, alla klasser omfattande, men inskränkt och hastig forskning. Jag vill, att börja med, vidröra frågan om tvinsot, om stockning. Det är sånt, att den modstulerbhet, som alstrats af alla wåra frukt: löka sträfvanden för frihetens ernående, af alla: politiska missfall, af alla våra felslagna heräkningar, ännu fortvarar i landet. Det är ingalunda sällsynt att der höra dessa ord: Vi äro icke skapade för fribeten. En god despot, det är hvad som anstår oss. Iouis Napoleon bar ganska väl insett, hvad som ämpar sig för vår natur. Litet representativt i formen, . för att tillfredsställa vår fåfänga ångt mer än vårt bebof, och i sjelfva verket envälde. : Vi förtjena icke bättre, och bra oförnuftiga vore de, som skulle försöka leda oss bort från denna bana. För vår: del taga vi afsked från. våra befattningar och syssel: sätta oss uteslutande med våra egendomar, våra fabriker, vår handel, våra spekulationer. Men detta språk föres nästan endast af ållerstigna män, som, sedan de pröfrat alla det förflutnas bördor, längta framför allt efter ett fredligt närvarande. Allt hvad som eger ungdom, helsa, kraft och framtid delar hvarken iehna -mödstulenhet eller dennz fredskärlek quand meme. Utan tvifvel uppenbarar sig ej ieras verksamhet, i politisk mening, uti när: sarande ögonblick; men man finner ganska väl, att det icke är till följd af bristande bevägenhet för denna riktning, utan emedan den betraktar denna riktning såsom tillsluten, och att den följaktligen, om det vore annorlunda, skölle med mycken liflighet störta sig in på ehsamma. Jag sökte alltså förgäfves! Jag ann ingenstädes hos den unga och kraftfulla elen af nationen denna likgiltighet. denna vekymmerslöshet, denna politiska tvinsot, som man tillskrifver oss. Tvärtom mötte jag nästah öfverallt och inom alla klasser personer, nyfkneatt erfara hvad man uti pttalligensens höga regioner tänkte om vårt närvarande tillståbd, om utsigterna för dess varaktighet, förindring eller undergång, och dertill ganska senägna. att mångfaldiga sina frågor oeh föränga samtalen. H ! Såsom vittöesbörd om den rådande tvinsoten: har jag stundom hört anföras den tomhet; som under den närvarande regimen råder sribg valurnorna; Efter allt hvad som tillIrafelk, sig, säger man, efter alla de millioner öster, som. med vett och vilja hjelpt till vid upprättandet af den kejserliga regimen, är det möjligt att antaga, att det kan vara af fientighet som valmännen bålja sig tillbaka. Det är såleles af likgiltighet. Jag tror man verkligen skulle mycket bedraga sig, om man såsom motståndare till den kejserliga regimen ansåge alla dem kom icke ielfaga i valen. Det finnes tvifvelsutan en tel) som håller sig tillbaka af eh sådan bevekelsegrund. Denna del omfattar icke flerralet, derom är jag förvissad. Men är då flertalets bevekelsegrund, såsom man påstår, pov iitisk likgiltighet? Jag tror det aldeles icke: Med frånräknande af alla de underordnade orsaker, som förhindra valmännen att infinna sig vid valen, finnes en hufvudsaklig sådan, som inses af aila. Frankrike vet ganska väl