yttre konturerna. Den slöja af mattighet, som var utbredd öfver hennes person, gaf hennes älsklighet ett eget behag, oemotståndligt rö rande. Naturen, hvilken format denna flicka så skön, tycktes hafva skrifvit på hvarje hennes anletsdrag: ömtåligp. De fina blå ådrorna vid hennes tinsingar, hennes ögons milda azurförg , genomskinligheten af hennes hy. färgad af en lätt rodnad, erinrade endast allt för mycket. om någon ömtå ig blommas förgöngliga blomatring och skönhet. Håret, af hvilket en och annan lock smög sig fram undan sitt eleganta fängelse af broderadt flor. hade denna rika gyllene färg, hvarmed italienska målare pryda cherubers hufvuden. Hennes gestalt var så intagande och luftig som ett menskligt öga någonsin hvilat på, s dan som en engel skulle välja, om han vor: dömd att antaga en dödlig skepnad, just lar gom materiel att uppenbara dess mensklighet, men tillräckligt genomskinlig att låta det bimmelska ursprunget framlysa. Sir John Davenne -— ty detta var den gen:lemans namn, hvilken satt bredvid denne sköna varelse — var försjunken i djupa furderingar, som det tycktes af föga angenar beskaffenhet, och ur hvilka ingenting hace förmåga att uppväcka honom, utom Ijudet ar en kort torrhosta, hvilket framkallade en ör faders hela oro. Han vände sig då till si unga reskamrat, frågade i en, hviskning, fu! af ömhet, om hon kände sig sämre, mumlade några kärleksfulla eller uppmuntrande ord, och jemnade eller lade tillrätta kuddarne. Faderns yttre var vid första anblicken, äfvon på sitt. sätt intagande. Den friska hyr, ästan qvinlig i dess finhet, det klara bl: ögat, den höga annan, knapt skuggad at tvenne tynna iockar af glärsande svart nå; omsorgsfullt kammade ramåt, den långa rake gestalten, hvilken föga röjde att dess egare