någon tid instält arbetena för vår vackra domkyrkas j förskönande, för att med domkyrkomedlen göra en utvidgning af erkebiskopens boställe. För vanligt menskligt förstånd synes en sådan tillbygnad öfverflödig. Nämde boställe innehåller nemligen omkring jog beqväma rum. Det egeniliga motivet för denna utvidgning lärer varit någon svårighet med serveriugen vid erkebiskopens middagar; och domkeapitlet, som väl besinnar den erkebiskopliga plikten att vara gästgifvare, har naturligtvis till följd deraf ansett nämde skäl tillfyllestgörande för att bifalla ett dylikt bygnadsföretag. Ovissheten, buruvida universitetet har under erkebiskopens tjenstledighet haft slersstyrelse eller ej, är uu slut och har sedan 1ö rit det, ty de. resor, erkebiskop Reuterdahl företagit såsom erkebiskop och i enskilta angelägenheter, hafva ej hindrat honom ait sköta det, som man anser vara de egentliga kanslersgöromålen, nemligen de löpande ärenden Till de orter, der han under lingre tid uppehållit sig, sisom Lund, Gustafsberg och Stockholm, lärer han hafva anmodat konsistorium att afia embetsskrifvelser, och likaledes har han under nd sin resa aflåtit kanslersbref, hvilka i allmänhet lära it i form af privatbref och okontrasignerade. Fråga skulle väl kunn2 uppstå, hvad betydelse en skrifvelse, som ej är aflåten från den ort, der en embetsmans embetsrum finnes, och dertill okontrasignerad, skulle kunna ega, helst akademiska statuweraas föreskrift, att kanslern har att för sin expedition förordna en sekreierare, förutsätter, att kansleren har en ordnad embetsmyndighet. Huru kan det under sådana förhållanden stå till med diarier, huru med inneliggande konceptexemplar, hvad utsigb finnes för allmänheten awvt erhålla del af kanslerns utlåtanden, när bestämdt embetsrum saknas? Månne ens det är troligt att koncepter finnas? Att tänka sig en erkebiskop och universitetskansler hafva tillräcklig tid för att skrifva rent sina betänkanden och beslut är verkligen löjligt, då hvarje ung notarie i hofrätten använder renskrifvare för sina utgående expeditioner. Men ännu löjligare är det att tänka sig honom skyldig att på hvarje medborgares begäran, så fort kan, lemna afskrifter af sina embetsutlåtanden, skrifvelser m. m. och dertill vara tvungen att taga lösen, om den andre förklarar att han ej vill emotiaga afskrifter såsom en grace. Dessa formaliteter synas väl vara löjliga obetydligheter, men går man till sjelfva saken, måste man blifva sorgligt stämd. Först och främst, hvartilltjenar ett embete, som kan skötas på badorten och i resvagn? Hvad ordning kan det blifva i embetsförvaltningen, der ej något bestämdt embetsrum och ordentlig expedition finnas, och hvad vinna de akademiska målen för grundhgare beredning genom blotta långdansen i postvagnar? Vore ej då lika godt, att de afgjordes i första instansen utan bekräftelse af en person, som kallas kansler, men som ej gerna kan fatta något annat beslut än den lägre instansen, enär målet af honom svårligen på aflägsen ort, der han saknar tillfälle till anskaffande af erforderliga upplysningar, kan erhålla någon bättre utredning än den, som förut blifvit gjord. Nyss anmärkta förhållanden äro så mycket mera bekymrande nu, då en ny riksdag stundar, dervid vigtiga frågor rörande universitetet förekomma, och hvilka frågor fordra allt mer och mer omsorgsfull beredning, ju mera insigten om behofvet af en ändamålsenlig vetenskaplig bildning utbreder sig. Af en öfverstyrelse för universiteterna väntar man sig i första hand åtgärder, som kunna lända till att bevara, stadga och befrämja universitetets rätt, välstånd och ändamål. Huru skall det kunna ske nu, när detta vigtiga kall är ett bihang till andra embetsgöromål, och då den, som förvaltar det, ej en gång begagnar sig af det biträde, hvartill han eger rätt? Att frågan om universitetets flyttning, om hvars nytta ja nödvändighet opinionen blifvit allt mera stärkt och det ej minst bland personer, som höra till uviversiteterna, ensam kunde för längre tid sysselsätta en öfverstyrelse för universitetet, inser hvar och en. Men om den ock ej anser sig böra befstta sig med denna fråga, hvilket kan vara ursäktligt, så finnes tillräckligt annat arbete, än renskrifning, för en kansler. De vetenskapliga anstalter och inrättningar, som uppväxa i Stockholm och för hvilkas vidsträcktare verksamhet vid stundande riksdag fråga om nya anslag lärer komma att väckas, borde föranleda en öfverstyrelse för universitetet att sätta sig i beröring med dessa inrättningars styrelser, på det att universiteterna, när de nu äro bannlysta från hufvudstaden, måtte kunna, i harmoni med dessa institutioners utveckling, äfven sjelfva vinna en än damålsenlig sådan. Om man ej är vaken, kan det lätt gå med vetenskapligheten i allmärhet som nu t. ex. med den astronomiska branchen. För astronomien finnas ej mindre än 6 ordinarie platser i Sverge, en professorsoch en adjunktsplats vid hvartdera universitetet och en professorsoch amanuensplats vid Stockholms observatorium, och på intet af dessa ställen lära instrumenter i öfverensstämmelse med nutidens fordringar finnas. Vore nu t. ex. anslagen härtill samlade på ett ställe, vare sig i Stockholm eller Upsala, så bade man åtminstone ett observatorium i komplett stånd. Jas har genom detta exempel blott velat antyda, af hvilken vigt för vårt land det vore, att ha en ordentlig gemensam styrelse öfver universiteter och vetenskapliga anstalter. Att under nuvarande förhållanden, då hvartdera universitetet bar sin kansler, särskilta vetenskapliga inrättniogar höra under särskilta statsdepartementer 0. 8. v., det blir högst svårt att ordna den högre undervisningen, finner hvar och en. Ännu beklagligare är det dock, då sjelfva kanslersembetet betraktas snarare såsom en ordensdekoration än såsom ett embete, innebärande maktpåligande skyldigheter. SERNER KTENETIRS EES