Aftonbladet – 17 september 1856, sida 2

det formliga inrättandet af en hemhg spionkår i Finland o. sg. v. äro handlingar, co den finska rättskänslan icke förmått smälta. Också skall hr Berg icke vara okunnig om den opinion, som råder om honom inom landet, och i och för den skull hysa en synnerlig fruktan för de svenska bladen, i hvilka denna opinion då och då lyckats gifva sig ett uttryck. Den 26 Augusti uppvaktade de finske deputerade tvenne af F nlands f. d. generalguvernörer, nemligen grefve Zakrewsky, numera generalguvernör i Moskwa, och furst Mentschikoff, hvilken senare alltså otvifvelaktigt måste antagas hvarken vara död eller hafva gått i kloster; vidare derefter grefve Adlerberg, grefve Oriow och flere af de höga ryska hoffunktionärerna. För de båda f. d. generalguvernörerna uttryckte de deputerade sin tacksamhet för den aktning för landets lagar och det intresse för dess förhållanden, som de båda herrarne under deras förvaltningstid skola hafva ådagalagt. Huru vackert, huru försonligt är dock icke alltid det officiella språket! Skulle man åter vädja till den nakna och prosaiska sanningene, så skulle det tvärtom heta, att; ingen generalguvernör i Finland visat sig så rå och brutal, så utan aktning för landets lagar och seder, som Zakrewsky. Så utropade han en gång till en tillförordnad landshöfding, som påminte honom om en tillämnad lagstridig handling: Lagen? Det är jag ! alldeles säsom Ludvig XIV sade: Staten, det är jag. Grefve Zakrewskys brutala sätt att gå tillväga blef äfven en orsak tili hans snara återkallande. Hvad furst Mentschikoff angår, så bestod det intresse han visade för Finland till det mesta deruti, att han uppbar sin lön, emottog en stor egendom, som senaten i sin underdånighet erbjöd honom, samt intrigerade för sina gunstlingar. För öfrigt var det i allmänhet ganska svår! för en finne att erhålla audiens hos honom. Vid genomlä-andet af hela detta bref kan man ej undgå åtskilliga ganska smärtsamma betraktelser, då man erfar, huru de finska deputerade, hvilka fordom anlände till Stockholm såsom fria representanter för att deltaga t öfverläggningar om sitt lands angelägenheter, nu, efter att hafva sammansmält till fyra man, göra uppvaktningar hos de ryska hofembetsmännen i det gamla Moskwa, sjelfva bjertat af det barbariska välde, som förstört hela deras konstitutionella lif, och mot hvilket deras förfäder jemte svenskarne så ofta och så bittert kämpat. Vi klandra icke detta hos Finland, eller säga, att det ens kunde vara annorlunda för närvarande. Vi sägaendast, att tiderna förändras och det icke alltid till det bättre.