Aftonbladet – 17 september 1856, sida 2

Vv At RED UMMTE IMER RR PD tet deraf är icke ännu kändt. (M. V.) — Hos konungens befallningshafvande i Skaraborgs län hafva före den 1 dennes blifvit till bränvinsbränning anmälde 41 större brännerier, af hvilka 26 för båda månaderna och 14 för första samt 1 för andra månaden, med ett sammanligdt tillverkningsbelopp af 828,730 kannor, för hvilka afgiften utgör 276,240 rdr bko. Af dessa 41 brännerier är största antalet, eller 17, inom Wartofta härad. För närvarande äro uppgifne 12 brännerier mindre än förlidet år; dock torde ytterligare några tillkomma för andra månaden. — Eleverna vid institutet för döfstumma och blinda å Manilla voro förliden söndag af fabrikören Mineur välvilligt inbjudna till Tivoli å kongl. Djurgården, der musik utfördes och ett större fyrverkeri afbrändes. — Summarisk uppgift till svenska läkaresällskapets protokoll, tisdagen den 16 Sept. 1856, angående sjukdomstillståndet i hufvudstaden under sist förflutna vecka: Ringa sjuklighet. Ingen öfvervägande sjukdomsform. Endast spridda fallaf diarrhe, frossa, katharr, rheumatism, halsfluss. lunginflammation, gastrisk feber, mässling, skarlakansfeber, koppor, ros, påssjuka och kikhosta. Fyra fall af kolera. — På kongl. se rafimerlasarettet: lunginflammationer ; i öfrigt kroniska sjukdomar. Sjuknummern för dagen 221, hvaraf 1235 på medieinska afdelningen. — På garnisonssjuk huset: frossor, nervfebrar, diarrbeer. Sjuknummern för dagen 120, af hvilka 26 på medicinska afdelningen. — På provisoriska sjukhuset uppgick sjuknummern vid förra veckans slut till 91, af hvilka 1! hade koppor. — På barnbördshuset: friskt. — På barnsjukhuset: dagens sjukantal 34; kroniska sjukdomar. — På Stockholms stads och läns kurhus: sjuknummern för dagen 108, hvaraf 93 från staden och 15 från länet. — På diakonisssjukhuset: dagens sjukantal 16; katharrer och rheumatism. — Bland de fattiga: diarrheer, frossor, katharrer, lunginflammationer, gastriska och nervösa febrar, mässling, smittkoppor, rheumatism och kikhosta. — I fängelserna: fall af frossa och diarrhe. — Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 11 dennes innehåller en artikel, i hvilken bladet instämmer i de anmärkningar Aftonbladet nyligen ineehöll med anledning at amiral Glasenaps inspektionsresor, och synnerligen i den erinran vi i sammanhang dermed gjorde om vigten och nödvändigheten deraf, att regeringen vid instundande riksdag och storthing med så stor öppenhet som möjligt framlägger de handlingar, som inför nationalkänslan kunna rättfärdiga de förenade rikenas utrikes politik på den senaste tiden. G. H. o. S. T. utvecklar på ett öfvertygande sätt, att, om regeringens handlingar varit öfverensstämmande med landets ära och välfärd, ingen anledning nu förefinnes att hemlighålla dem för nationen och hela samtiden, och att ett hemlighetsmakeri i detta hänseende nu endast tjenar till att väcka och underhålla misstankar, för hvilka, äfven om de äro ogrundade, regeringen i sådant fall får skylla sig sjeli, då den lemnat nationen utan tillräcklig ledning för sitt omdöme. G. H. o. S. T. yttrar med afseende härpå: Det är nemligen fåfängt att inbilla sig, det en bildad nation numera låter afbålla sig från att bedöma styrelsens utländska politik, insveptes denna ock i den tätaste slöja. Hvarhelst tryckfrihet finnes, finnes granskning och bedömande, och det öfver alla föremål, som höra till menskligt vetande. Har man dertill, såsom vi svenskar, nyligen erhållit en så märklig erfarenhet af den utländska politikens länkande tvärtemot våra intressen och sympatier, så låta vi sannerligen icke, vare sig af hemlighetsmakeri eller maktspråk, afhålla oss från att för framtiden taga samma politik i betraktande, sökande bedöma den så godt vi förstå. Det är i så fall ganska lätt för en regering att gifva åtminstone någon ledning åt det allmänna omdömet, äfven om en hop detaljer icke kunna för ögonblicket yppas. Vår kongl. svenska regering har hittills omsorgsfullt undvikit att lemna någon den minsta upplysning, som kunnat innebära en sådan ledning; den tyckes framför allt hafva velat visa, att förhållandena till utlandet — förhållanden, på hvilka ytterst bero krig eller fred — icke angå nationen, utan äro regeringens ensak, och icke en gång regeringens, icke ens de ackrediterade sändebudens, utan konungens och dess enskilte rådgifvares ensak. Hvilkens är felet, om, under sådana omständigheter, vår regerings politik blifvit utsatt äfven för obehöriga misstankar? Fåfängt må man sedermera komma och försöka spela martyr, derföre att man så länge låtit sådana misstankar fritt utbreda sig; man förvärfvar alls intet martyrskap dermed att man onödigtvis, blott för att göra sig rätt vigtig, antager en hemlighetsfullhet, hvilken måste föda misstroende, med sådana antecedentia, ett misstroende, hvilket, ehuru det genom upplysningar på enskilt väg blifvit något skingradt, dock skall uti icke obetydlig mån fortfara ända till dess regeringen finner sig föranlåten, att för landets representanter framlägga alla de upplysningar, som kunna lända till sakernas visande i deras rätta ljus. Såvida som vår konstitutionalitet skall anses ega någon verklighet, måste representanterne ega rätt att fordra sådana upplysningar, och det vore derföre bättre att regeringen sjelfmant framlade dem. Den nye chefen för utrikesdepartementet får tillfälle att härmed öppna en ny bana för behandlingen af de utländska angelägenheterna, hvarmed följer införandet i utrikespolitiken af redlighet, ädelbet och fosterländskhet. Detta tillfälle må han icke lemna obegagnadt; må han visa, att han i detta afseende är framför allt landets minister och svensk, men icke en hofvets eller familjepolitikens tjenare! Det tillhör den smart sammanträdande representationen, att gifva d-ssa önskningar och fordringar vederbörligt gehör, med den makt, hvilken representationen i detta fall eger, om ej de facto, dock de jure. Det blir måhända riksdagens enda politiska fråga, men den är också af så stor vigt, att den väl kan anses uppväga många andra. CODE