Aftonbladet – 16 september 1856, sida 3

smärta; ett rop som innebar alla de minnen, fulla af sorg och sällhet, som åsynen af detta föremål framkallade. Med hela sin ungdoms liflighet tog hon den lilla byrån och trycke sina sippar emot densamma med ett uttryck af vördnad, under det tårarne strömmade utför de bleka kinderna och hennes läppar hviskade: O, min mor, min syster! — J ären båda borta. — Och vid minnet af att hon med de penningar bon en gång fick för den lilla klenoden hade baft den glädjen att äfven lindra den unge Andrås nöd, han som sedan blef hense en så öm och huld make, tillade hon: och äfven du, min Felix Grosshandlaren och Victor hade stumma åsett den rörelse, som åsynen af denna lilla obetydliga pjes väckte hos henns. Slutligen yttrade den förstgämde: Var god, min fru, och se åt om det icke i en af lådorna ligger några papper; ty i det bref, jag för fjorton dagar sedan erhöll från svenske konsuln i Amerika, stod att den ask, fom redan i höstas sändes mig från Amerika och hvarmed följde dokumenter, som nedatte hos mig ett ganska betydligt kapital till örmån för enkefru Andre och hennes son Vietor Andre, innehöll ett bref, som skulle pplysa herrskapet om, hvarifrån donationen om. Marie uppdrog en af de små lådorna, och ler lågo verkligen tvenne apper, det ena skrifret af Carling och innehållande dessa ord: Denna lilla byrå har jag haft att tacka för nitt lifs lycka; ty igenom den lärde jag känna nin maka, som skapat min sällhet, och din. nor, Victor, som alltid framstått för mig som n engel af mildhet, undergifvenhet och kärek. — Infinn dig på grosshandlare S—s kon-: or, och du skall der finna, att jag aldrig uppört att tänka på den lilla Marie, som en gång,