med stark hand om hans arm, och en allvarlig röst ropade: Vansinnige, hvad ämnar ni göra? Med en vredgad åtbörd vände Vietor sig om, och Marie upplyftade de tårdränkta ögonen för att se, hvem den främmande var, som blandade sig i detta uppträde. Framför dem stod en äldre herre med ett öppet, välvilligt ansigte. Förlåt, min frun, yttrade han till Marie, att jag blandar mig i denna ledsawma tilldragelse; men jag anser mig till någon del berättigad dertill, efter som Jag har en lycklig nyhet att förkunna. Jag har ett paket att aflemha till er son, men med uttrycklig tillsägelse, att han icke förr än På sjelfva julaftonen skulle erhålla det. Den främmande räckte Victor en liten låda, hvarpå stod hans namn; derpå vände han si till judinnan, sägande med en stolt och befallande röst: . Infinn er om en timma på mitt kontor, så skall jag infria fru Andres skuldförbindelse. Ni känner mig ju, jag är grosshandlare S—; men gå nu Få ögonblicket härifrån, ty eljest kunde jag få lust att kasta er och edra handtlangare utför trapporna., Procenterskan och hennes medhjelpare smögo sig ut, och grosshandlaren tillslöt dörren efter dem. . Under tiden hade Victor öppnat den lilla trälådan och stirrade förvånad på innehållet i densamma, liksom han trott att man drifvit gäck med honom; och medgifvas måste, att föremålet var egnadt att väcka dessa tankar; ty innehållet af asken utgjordes utaf en liten, mycket gammalmodig dockbyrå. Marie, som såg sin sons stumma förvåning, närmade sig honom, och då hennes blickar föllo på föremålet för hans gäckade förväntan, uppgaf hon ett rop af både:äglädje och