Aftonbladet – 16 september 1856, sida 3

erhållit testamentet och donationsakterna ifrån Amerika, emedan man nu efter ett helt års förlopp ansåg för afgjoråt, att herr Carling med fru omkommit, tillika med besättningen på det fartyg, hvarmed de afresi från Amerika, och hvilket hade förlist under öfverfarten till England. Men jemte testamentet och donationen följde den instruktion, att han ingenting skulle öra åt saken förr än konsuln hunnit sälja FM egendomar, som Carling lemnat efter sig i Amerika, och att grosshandlaren icke finge meddela de i testamentet intresserade personerna något deraf, förr än på julaftonen, då ben skulle öfverlemna asken åt fru Andrås son samt föra Carlings dotter till henne. Grosshandlare S— förordnades derjemte tiil förvaltare af dottrens förmögenhet till dess hon och Victor förenade sina öden. Knapt hade grosshandlaren slutat sin berättelse, förr än dörren öppnades, och hans fru inträdde med Eva, som kastade sig under glädjetårar i Maries armar, och med ett kärleksfullt leende räckte Victor handen. Ett par timmar derefter suto dessa tre i den illa soffan framför ett tåbord, och Marie föräljde för barnen historier om den lilla byrån, och slutade den j:st med dersa ord, dem on uttslade under djup rörelse : Ack, om Anna och Elon kunnat dela min ällhet, så hade jag icke haft något mera att. ;nska bär på jorden.n Då eger du nu liagen önakan ouppfyld I itropade tvenne röster från Victors num) och ; å tröskeln stodo Eton oeh Anna. i Lifvet eger icke många sådana ögonblick tt bjuda på, som det, då Marie slöts till sina ära anhörigas hbjertan; Gud hade nu rikligen elönat henne. Saken var helt enkelt den, att Carling och ans hustru hade blifvit räddade ur sjönöden f en kapare, men, efter ett årg fångenskap