Aftonbladet – 16 september 1856, sida 2

olyckan, dog din principal och Carlings vän, gromscandlaren Ek. Du blef utan plats, ja förlorade det underhåll, som min svåger sl ädelm digt låtit mig åtnjuta. Några månader derefter insjuknade du af sorg öfver förlusten af din kusin Eva, som du älskat ända från barnaåren. Asaessor G— hade på ett skymfligt sätt förbjudit dig sitt hus och . ack, min stackars, stackars Victor! — och lät di förstå, att om han än skulle hålla sin pupil innesluten mellan fyra väggar, hon Ndrig skulle återse dig eller med hans samtycke blifva hustru åt en dylik tiggare. Allt detta, som dina slutna läppar förtegat för mig, yPpade du under feberyrseln. Med din långa och svåra sjukdom inträdde fattigdomen åter under vårt tak, och nu skulle vi säkert blifva tvungna att föryttra den lilla återstoden af vårt bo, om du ioke sedan tre veckor genom renskrifning, och jag genom litet arbete lyckats förtjena så mycket, att vi kunnat life nära 0s8. Ja, för stunden, men äfven för den hade vårt arbete varit otillräckligt i följd af min sjukdom, om icke unge Ek, min principals son, af sitt lilla arf efter fadren elat med sig; men framtiden, framtiden, min mor, huru isörk mörk är ej den! Jag har ingen plats, och äfven om jag får en sådan, blir min lön: såsom kontorist otillräcklig att bereda dig ett bekymmerslöst lif.n Åh, Victor, för mig behöfver du icke sörja; min lycka ligger i att få lefva för dig, och du vet huru sparsam din mor kan vara, O1! allt skulle vara ljust, blott jag visste att ditt hjerta icke blödde. Om jag ensam led, så skulle jag kämpa som en man; men, Eval . En suck af qval arbetade sig fram ur ynglingens bröst. I detsamma knackade någon på dörren.