Aftonbladet – 16 september 1856, sida 2

mera berättigade till det antagandet, att detta andamiål äfven på nämde sätt måste kunna vinnas, som erfarenheten vid Sebastopol 1:yligen ådagalågt, att en stad, som. äfvenledes förut saknade egentliga befästningar åt landsidan, ehuru öfverrumplad af fiender och visserligen vida mindre, gynnad af naturen än Stockholm i afseende på försvaret till lands, icke desto mindre kunnat medelst förskansningar, som för det mesta måste uppföras i hast af för handen varande materialier, icke blott uppehälla fisznden, utan till och med sätta sig i det försvarastånd, att hon kunde uthärda en nio månaders belägring, utförd med alla den nyare krigskonstens mest storartade hjelpmedel. Ty de starka befästningar, hvarmed Sebastopol förut var försedft, voro ju alla belägna vid sjögidan, beräknade endast på hamnens försvar, och kunde lika litet som de derstädes instängda skeppen vid försvaret till lands af den sida, emot hvilken fransmännen och engelsmännen så oförmodadt riktade sitt anfall, bereda någon annan fördel, än den, som vanns genom begagnandet på annat håll af manskapet och den flyttbara materielen derifrån. Svenska Tidningen säger sig icke kunna förstå, huru sådana befästningar, som hon föreslår, om de fölle i fiendens hand, skulle kunna göra oss mera skada, än sjelfva deras saknad under försvaret. Denna anspråkslöshet i begreppet synes oss i sanning vara alltför stor för att kunna vara verklig. Eller har icke Svenska Tidningen sjelf förut såsom inkast emot den mera storartade befästningsplan, som äfven hon ogillar, uttryckligen bland annat anfört, att nationen derigenom skulle så fäste sig vid hufvudstadens egande, att om den blefve eröfrad, skulle man tro allt vara förloradt och förtvifla om fäderneslandets räddning? Vi tro detta vara ett inkast, som. derest det öfverhufvud har någon giltighet, hvilket vi icke vilja bestrida, äfven måste gälla om hennes egen befästningsplan. Dessutom lärer författaren i Svenska Tidningen nogsamt och bättre än vi hafva sig bekant. att om murade fästningsverk falla i en fiendez hand, de icke allenast blifva onyttiga för dem de skulle försvara, utan rent af skadliga och förderfliga, emedan de, besatta af fienden, lemna honom tillfälle att skaffa sig säkrare fotfäste i landet, att upprätta nederlagsplatser för krigsförnödenheter, och att få fasta stödjepunkter i händelse af motgång under vidare eröfringsföretag. Det vore utan tvifvel en stor olycka, om Stockholm i saknad af befästningar blefve intaget af fienden; men det vore en ännu större, om det med sådana fölle i fiendens hand. Ty i förra fallet kunde man alltid hoppas att, när en större styrka hunnit sammandragas, lättare bortdrifvs fienden och återtaga staden, och äfven om detta icke lyckades, vore det åtminstone vida svårare för fienden att i sådant fall fördjupa sig längre in i landet. Han kunde nemligen då icke göra detta, utan att lemna en vide större styrka efter sig till skydd för sina för bindelser med sjön, och vi hade desto större utsigt att kunna slå honom, sedan han sålunda måst nödtvungen försvaga sig. I senare fallet vore förhållandet alldeles motsatt, och vi kunna icke annat än anse denna fara såzom ett skäl mera att bestrida lämpligheten af Stochkolms omgifvande med murade fästningsverk.