Aftonbladet – 16 september 1856, sida 2

upp och gick till dörren, bifogande: så tager jag den med lagens biträde.n I detsamma stego tvenne slottskanslibetjenter in från förstugan, och Victor störtade in ifrån sitt rum. Hvad betyder detta! utropade han med en glödande rodnad af harm. Jo, min unga herre, det betyd ja, har en skuldsedel af herrens mor Och som hon icke inlöst den, så — ämnar jag panta här; men kanake herren kan infria den. — udinnan s äckande i m hade blifvit likblek. på Victor, s0 Herren kan icke, ser jag. Nå då tager jag, att börja med, den der taflan och det öfriga skräpet i det här rummet. Ta . Taflan skall ni icke taga, inföll rr och stälde sig framför den. Gör er betald med möblerna; ty de uppgå fullkomligt ti Md . a eversens belopp herren 8e, skrek judinnan, vän räntan och stämningsomkostnaderna då? — Derpå vände hon sig till karlarne, sägande: Låt oss börja att värdera det här skräpet. Marie hade neddignat på en stol bredvid sin son. Victor stod upprätt, men en nervös Jarrning skakade hans kropp. Min fru, yttrade han bestämdt och allvarligt, taflan der tillhör icke min mor, utan mig, och ni eger således ingen rättighet att jaga den; men på det ni må få full ersättning för skulden, så tag äfven möblerna i mitt rum. Jag säger er på förhand att ni alrig får den här taflan; ty förr än den skall komma i edra händer, krossar jag duken. Åhå, jag är ry lättskrämd af mig, dlraminst för sådanthär tiggarpack, och jag äger att jag skall hafva taflan! På en vink vf judinnan närmade sig karlarne till taflan. Marie utstötte ett svagt rop, och Victor lyfade den knutna handen för ätt låta den falla krossande ned på duken; men någon fattade