Aftonbladet – 16 september 1856, sida 2

Hon afstår åt mig den der taflan, och jag skrifver af på reversen 50 rdr bko samt prolongerar den på tre månader. Åfstå den der taflan !s utropade Marie förskräckt och sprang fram till den. För att förstå den smärta, som framkallat detta utrop, vilja vi i korthet nämna atttaflan förestälde ett äldre fruntimmer sittande i en stor fåtölj, välsignande sina båda döttrar, som lågo på knä framför henne; ett stycke ifrån dem stodo tvenne män och betraktade gruppen med uttryck af djup rörelse. — TafJan var målad af Maries man. Det äldre fruntimret var ett po:trätt af hennes mor, de båda männerna voro Carlings och Andrås porträtter, samt de knäböjande döttrarne, kopior af Anna och Marie. — Grupperingen var utmärkt väl lyckad, likhetenen i ögon falland och det hela ett verkligt mästerstycke. M. ries man hade skänkt henne taflan s a dag deras son föddes och då yttrat: semma Marie, lofva mig att, hända h ee da må, aldrig göra dig af mod dett Län arbete... Marie hade svarat: etta mitt Det lofvar jag dig heligt. (0) — Och nu, nu kom denna procenterska, som fått pantningsM 18 3 rv och fordrade den, — om. rätt att taga den. tufian, skulle. BOn:-e80 Marie fattade fru Jonas händer, bad henne så bevekande; — men lika gerna kan man hoppas beveka berg som att lyckas väcka en procentares medlidande. Judinnan hade länge baft ögonen på taflan, den hon, som: handlade och schackrade med dylika, visstejvara värdgfyra gånger den summa Marie var henne skyldig. Hennes svar blef derföre: . Nå väl, efter ni inte vill gå in på att jag med godo, uppgör affären, sån, — hon steg