Aftonbladet – 16 september 1856, sida 2

Fru Andre gick att öppna. Det var en gammal qvinna med ett vidrigt och hårdt utseende, som tydligt utvisade att hon tillhörde det israelitiska slägtet. God dag, kära fru, — jag är punktlig, som hon ser, och kommer för att höra hvad hon har att säga i anseende till uppgörandet af våra affärer, sade gumman och steg in. . Marie skyndade att stänga dörren emellan sitt och sonens rum, och på den blekhet, som betäckte hennes kinder, kunde man se att en pinsam hågkomst vaknade i den stackars enkans bröst. Med ett matt leende sade hon: Var god och sitt ned, fru Jonas. Hon tyckes hafva glömt, kära fru, yttrade fru Jonas med hög röst, att jag har utmätningsutslag på henne, — eller kanske frun bedt mig komma hit för att infria den der skuldsedeln på 100 rdr, hvilka jag lånade henne under pojkens sjukdom. Min bästa fru Jonas, jag har bedter komma hit för att af er utbedja mig ett anstånd, svannde Marie. f solsk tror Tror frun jag lefver af solsken, — hon jag kan ligga i förskott för allt fattigt slödder. Nej, jag skall säga henne att om hon icke genast inlöser reversen så — Pantar jag för hvad hon är skyldig mig. Åh, så grym kan frun icke varan, hviskade Marie, a sKan jag icke? — jo se det är min rättigbet; men grym vill jag visst icke vara, utän jag kommer för att lemna henne en utväg att få anstånd, för jag har ett godt hjerta skall hon veta. i . Jag vill gerna gå fruns önskningar till mötes om jag kan. . Fru Jonae steg upp och gick fram till en stor tafla, som hängde på väggen midt emot soffan, den enda prydnad rummet egde, och sade :