Aftonbladet – 13 september 1856, sida 3

2 FP ost Mm Victor, min son, yttrade modren och gick fram till honom, huru olycklig är icke din mor, som måste se din sorg oeh dina qval utan att kunna hjelpa dem, utan att ega ho petatt mildra dem! — Hon hade lagt sin hand å sonens axel och lutade sitt hufvud emot ans. Några tårar föllo ned på hans panra, kaaske de bittraste som ett qvalt menniskobjerta -kan frampressa, nemligen er mors öf. ver sitt barns lidande. Ack! min mor, förlåt den smärta jag genom min svaghet gör dig. Du, som redan lidit så mycket och med skäl kunnat boppas att jag skulle bereda dig ett sorgfritt lil; — men slaget kom så oförväntadt och neåref med ens alla dessa sköna och ljufva drömmar jag närt, latt. .... Att du icke kunde ljuga ett lugn, som icke finnes inom dig; icke lemna mig i okunnighet om den olycka, som drabbat, ogg båda Mitt älskade barn, du utgör ja en del af mitt bjerta, skulle jag då icke varr, din förtrogna? Kom, min gosse, och sätt d.3 hog mig och låt oss tala uppriktigt om I nna tid, som förgått under tyngden af våra sorger och bekymmer, hvilka ieke lemnat os; någon ro att samtala. Ack, om du Vis Le hvad denna dag är rik på minnen, bår . smärtsamma och ljufva! De gå ända tillb. ja till min barndom. (Slutet följer.) — Fsöld å la erinoline. Ett brisselblad Omt3 ar en stöld å la crinoline, som, ehuru en allde cg ny casus, vid första blick upptäcktes af en skarpsynt polisbetjent. Trenne sdamers, som i sällskap med en kaväljer promenerade framåt ena trottoiren på chausse dIxelles, ingåfvo en polisbetjent den idn att anhålla dem och, trots deras jupgfrulga motsträfvighet, föranstalta en visitation. Man fann i de tre erinelineklädningarne icke mindre är 80 kilogrammer petates, hvilka damernar stulit nte på fältet och sedam nerinolerat i tre lika stera eelar.