Aftonbladet – 13 september 1856, sida 2

Marie lindade armarne ännu fastare om Annas hals; men i detsamma föll Carlings bref, som Ånna stuckit innanför blusen, ned på gölfvet, och ovilkorligeu föllo Maries ögon erpå. Hvad är det? utropade hon och böjde sig hastigt ned för att upptaga brefvet. Ett bref till mig,, svarade Anna och bemäktigade sig det. 3 Ifrån honom! — Rösten, hvarmed Marie gjorde detta utrop, liknade ett skri af smärta. Om Anna ej gaf sina känslor luft, så syntes på de bleka dragen att hon led och Se dast genom en våldsam ansträngning lye a des tillbakahålla sina tårar; men hon gömde brefvet vid sitt bröst och svarade, i det hon förde handen smekande öfver systerns gl0dande panna: Bretvet är verkligen från Elon, men vander sig endast omkring en öfverraskning, som han ämnar dig. . Låt mig läsa det? bad Marie. Nej, då vore det ju slut med öfverraskningen. : 5 sÅnna, det är till dig ban friat! ae sköt Anna med -häftighet ifrån sig och fortfor att gråta konvulsiviskt, . Några ögonblick stod Anna tyst. Hon visste icke huru hon skulle besvara Maries fråga. Hon kände, att denna sällhet. som hon med så tacksamt hjerta sett le emot sig; och den hon ansett för så stor, att hon icke förtjenade densamma. nu var nära att halka ifrån henne. Hon betraktade systerns smärta och förtviflan med en blick, som uttryckte en lika hög grad af sorg, ehuru den inneslöts inom den unga flickans eget bröst. Derefter omfamnade hon Marie och hviskade med sin milda, smekande ö t: -. NS afton skall du få se huru orätt du gör