emot IV,UUUv ImMmMennisKor, acnna tWlvaxt Dar under de 5 åren gått i matematisk progression, och det är sålunda anledning antaga, att inom nästa 5 år förstäderna, befolkade samtidigt från den inre staden och från landet, skola: ega en numerär af möjligen nära 30,000 menniskor, och det skall då bli intressant att se, huruvida icke besagde förstäder en vacker dag — t. ex. om 20 år — växa sjelfva hufvudstaden, Kongens By, öfver: hufvudet, enär det är långt mera sannolikt, att dennas befolkning, hvilken efter hand gått uppåt till ett antal af 130.000 menniskor (detta kan för närvarande anses utgöra den runda summan för staden inom vallarna, intra muros), antingen skall blifva stående vid samma siffra eller rentaf gå tillbaka, än att den skulle få en tillräcklig ersättning uti inflyttningar från andra håll, för att ytterligare stiga i samma proportion som förstäderna. Isjelfva verket ser det också redan af flera tecken ut som om förstäderna skulle ha en viss tendens att organisera sig såsom en sjelfständig faktor vid sidan af den stora moderkammaren och hvad man kallar taga ut sin rätt,. Bland andra små symptomer häraf skulle. jag kunna nämna de försök, som redan i fjol gjordes och i år blifvit gjordt in duplo Jatt uppsätta ett eget — publicistiskt organ för -Å förstäderna, Forstedernes Avis och senast Brobladet; det är sant att dessa försök icke i någon högre grad lyckats, (Forsteedernes Avis går dock ännu alltid in på andra året), och jag omtalar dem också här mera ur synpunkten af en kuriositet, men hvad de i alla fall bevisa, är att en ide blifvit väckt, som borde kunna bli något mer och som måhända skall hafva en framtid. Att förstäderna också redan, om än indiTrekt, utöfva en påtryckning på sjelfva hufvudstaden, visar sig bland annat deraf, att man ändtligen, efter sju sorger och åtta bedröfvelser, uttagit det stora steget att öppna åtminstone en bresch på de heliga stadsvallarne och, som sig bör, upplåta den norra inkörseln åt den ständigt växande trafiken efter en mera utvidgad måttstock än hittills. Jag förutsätter, att ni af gammalt känner dessa små trånga stadsportar, beräknade för att lättast kunna spärras emot en hotande fiende; så länge det I genom dessa öppningar på vallen endast gick en väg utåt landet,, och det endast var landstrafiken som härigenom hade sin kurs kunde det till I nöd gå an, men sedan det utanför portarne uppÅ växt särskilta städer (stora som hvad man i allmänhet i provinserna kallar en ganska repuÅterlig stad, men med tio gånger så mycken I liflighet och rörelse), har det blifvit oemotsögligt, att det ligger någonting skäligen abI deritiskti att tvinga hela denna trafik, menniskor, åkdon och dragare i tusental, genom dyÅlika trattar, med namn, heder och värdighet a! stadsportar, till otaliga hinder och förtretligheter, ja till en komplett stockning i allmänna samfärdseln vissa tider på dagen: (Jag I behöfver härvid blott anföra, hurusom det numera bör till ordningen för dagen, att resande, som skola ut till jernvägen utanför Vesterport, komma — för sent, emedan de måst fem minuter sitta och vänta inanför porten för en file af vagnar från motsatt håll.) Alltså, den nuvarande krigsministern, Lundby, har till en början funnit skäligt att unna förstaden Nörrebro en friare passage in till hufvudstaden, och han har dermed gjort sin styrelses minne odödligt. Han hade icke väl öfvertaI git sin portfölj, förrän han beslöt att göra slag i saken, och Nörreport är i detta ögonblick lej mer. Men icke nog med att den gamla hvälfda porten verkligen blifvit, icke utan besvär, raserad intill grunden, ett ganska rundligt stycke af vallen å ömse sidor kommer att följa med, till stort bekymmer utan tvifTvel för alla dem, hvilka vänta en fiende från trakten af Peblingesjön, men till en . märkd värdig försköning af den närmast liggande stadsdelen, hvilken redan presenterar pg ien förr icke anad dager och luftighet, och till en icke mindre märklig lättnad för den ofvannämda städse växande förseln mellan staden inom och staden utom, Det är väl knåppast tvifvel underkastadt, att sedan början sålunda nu är gjord och medan man tillfälligtvis har en krigsminister utan skuggrädsla och med btet vyer utöfver och utom stadsvallarne, opinionen äfven skall lyckas göra gällande det rättvisa krafvet på att få jemväl se andra stadsportar, framför allt Vesterport, raserade och breschen gjord vidare öfverallt; hvarefter — forhaabentlig, — domen med detsamma är uttalad öfver hela vallen, hvilken på sin tid ger plats för en praktfull bulevard, icke längre skiljande förstäderna ifrån den gamla staden, utan förenande dem med denna, liksom bulevarderna i Paris numera förena de fordom utanför murarne belägna faubourgerna med kärnan af staden, Då först skall Köpenhamn blifva en i sanning stor stad, men den skall ha äfven annan fördel deraf, än fördubblandet af sin utsträckning; utan att gå så långt som en min något ju vän, hvilken ofta roar sig med att årifva den satsen, att Köpenhamns vallar äro i politiskt afseende dess absoluta förderf, vill jag dock icke neka till att denna en stads instängning åtminstone j: i socialt afseende har mycket emot sig; der! uppstår innanför dessa murar naturligen enl en viss trångbröstighet, någonting afslutadt af det slaget, som på franska öfversättes med borneradt, och det låter icke bestrida sig,: stt liksom det derutanför är en friskare luft, är det också i flera fall i och med detsamma en friskare andas. SB. ene nj Det neapolitanska polistyranniet,