Aftonbladet – 11 september 1856, sida 2

Anna fattade .den ena och Marie den andra af hennes händer, och båda frågade: Huru är det, mamma lilla? Har febern gått öfver? Barn, jag vet icke, buru det är med mig; men jag tycker, att rummet är upplyst och att eld : brinner i kakelugnen. Det är bestämdt en lemning af yrsel; ty jag minnes klart, huru utarmade vi ä10, mina stackars, stackars barn.x Älskade mamma, det är ingen yrselv, sade Marie och höljde modrens händer med kytsar. Jag har skaffat oss litet pengar. Nu skola vi dricka kaffe och sedan, äta julgröt och i morgon hämta vi stek. Å, se icke så förvånad och ängslig ut,söta mamma jag har fått penningsne af ommare Rundqvist. Du har nat dem af h ögon fyldes af tårar. enne? Modrens Ja, jag har lånat dem. Se dåi sen ut; hon har sagt, att jag får joke så 10785 skyldig dem, till dess jag kan arbeta ihop a Ack, mamma, så trefligt vi nu skola afva, blott din feber är öfver! Och Marie tog modrens hand och lade den på sitt hbufvud. Den hilla fliokan ville icke bedröfva modren med att tala om, att hon förskaffat dem litet värme, ljus och mat mot uppoffringen af det käraste bon egde: Nej, detta skulle hon få veta först efteråt. A : Enkan tryckte dottern till sitt bröst och kta: i sade sakta t pröfvat mig, har ändå Gud, som så hård f varit nådig, som skänkt mig så goda barn. Åh, icke äro vi hälften så goda vi borde vahviskade Anna och smekte modrens hand. Mår du bättre ? frågade Marie. and Ja, febern är öfver, och nu skall jag sti upp, svarade fru Tollin. Jag stiga En halftimma derefter satt den stack kan med sina båda barn framför låbragen LJ)