Aftonbladet – 11 september 1856, sida 2

tacksam. Jag har fått den af en gudmor, som jjag höll så mycket;af, och gerna, gerna, ville jag behålla den såsom ett minne af henne; men mamma är sjuk ocha... Marie hade talat under qväfda syftningar. I Hm, hm, sade marasell Rundqvist och såg på den lilla flickan råed en blick full! af ånger och välvilja; ty det gjorde henne, ondt om det stackars barnet. Hvad vill Marie HKafva för det der lilla vackra tinget ? ! Så mycket jag kan fä, hviskade Marie med en glödande rodnad. i Hade en noggrann observatör gifvit akt på barnets ansigte, skulle han der kunnat läsa alla de plågsamma kinslor af förödmjukelse och smärta, som denna scen framkallade hos! henne. Mamsell Rundqvist vände den lilla antika byrån emellan händerna och såg uppmärksamt på det vackra arbetet. . Jag ger Marie två riksdaler; är hon nöjd dermed ? Ja, hviskade Marie nästan ohörbart; ty bon led af att för fattiga två riksdaler behöfva uppoffra ett minne, som var så dyrbart för hennes hjerta. Kanske stod detta lidande allt för djupt prägladt i hennes drag; ty mamsell Rundqvist sade i det hon räckte Marie penningarne: När Marie kan, så står det henne fritt att: köpa igen den lilla byrån; jag ämnar icke sälja den. aTack, tackl stammade Marie och aftor-kade tårarne, uhder det ett strålande leende upplyste hennes ansigte. ; Derefter började hon köpa, hvad som fordrades för att få det någorlunda trefligt på julafton, då modren vaknade upp ur sin febersömn. Hon skuttade med lätta steg hem med ett litet fång ved, tre ljus, litet kaffe, bröd och grädda, Sedan hon väl fått allt