Aftonbladet – 10 september 1856, sida 3

10 hunnit dit, insåg man omöj sida inkoroama i Fredrikshaabsfjorden, och man beslutade hålla längre mot norr, till Godihaab, hufvud ort inom södra distriktet af Grönland. Hela morgonen var vädret mulet: och regnigt; sjön gick mycket hög och bortryckte räddningsbojen på babordssidan; man nödsakades att under två timmar drifva för storseglet; men på eftermiddagen, då vinden något saktade af, återtog man kursen. KL 5 upptäcktes nordligaste punkten af Fiskernas; under det återstående af dagen seglade man i tjocka, och fram emot midnatt befann man sig ändtligen mellan de öar, som bilda inloppet till Godthaab Under natten aflossades många kanonskott för att tillkalla: en lots; kl. 3 på morgonen, då ännu ingen lots anländt, satte man sig i långsam rörelse och framskred, med sänklodet i hand, för att söka inloppet; kl. 4 kastade man ett ankare och aflossade ännu ett skott; och slutligen, en timma derefter, såg man två eskimåer anlända i sina kayaker. Af dessa erfor man, att passagen till: Godthaab blifvit riktigt tagen, och kl. 7 ankrade man uti en naturlig hamn, som af de omgifvande bergen skyddas mot alla vindar, Reine Hortense qvardröjde vid Godthaab till lördagen den 26 om aftonen. Under denna tid gjorde prinsen flera utfärder till kringliggande ställen och insamlade värderika upplysningar om tillståndet på Grönland. Ombord: porträtterade. man eskimier medelst teckning eller fotografi, och dessa lånade sig dårtill med mycken ifver. Dessa fattiga menniskor, hvilka lefva endast af sitt fiske, äro ganska milda ogh synas-hafva rätt godt förstånd. Man lät dem frist komma ombord och hade dervid intet att förebrå dem; de visade sig myeket aktsammå och sökte få so allt, men rörde ingenting. Detta var det första örlogsfartyg och det första fartyg med ånga som besökt Godthaab, och eskimåerna, som icke kunde förstå huru fartyget kunde förflytta sig utan tillhjelp af sina segel, kallade det vett fartyg med fenor. Den 26, kl. 9 på aftonen, begaf sig La Reine Hortense på väg till Fiskernas, åtföljd af ett stori antal eskimåer uti sina kayaker; qvinnorna hade samlat sig på de närbelägna höjderna, hvarest deras bild behagligt aftecknade sig mot himmelen, som var klar och upplyst af den nedgående solen; i det ögonblick då korvetten lemnade hamnen, helsades den genom hurrarop af dessa goda menniskor, och qvinnorna upplyftade armarne samt viftade med sina näsdukar; alla voro lifligt rörda af detta deltagande farväl utaf den arma befolkningen; som sålunda visade sin erkänsla för det goda bemötande den hade rönt ombord. Den 27 Juli kl. 4 på aftonen anlände man till ankarplatsen. Fiskernes utgöres af fyra eller fem danska hus, kring hvilka eskimåhyddor äro grupperade; sådant är i allmänhet utseendet af nybyggena vid kusten... Fiskernzes är beläget på en ö vid inloppet till en vik, som inneslutes af ganska pittoreska berg, men nakna såsom alla berg på Grönland. Vid Fiskernzs erhöll prinsen underrättelse, att ång-avison le Cocyte och engelska ångaren Tasmania, lastad med kol för expeditionen, hvilka fartyg fått order att begifva sig direkte till Fredrikshaab, anländt dit. Det var en ganska behaglig nyhet; man kunde nu förnya kolförrådet, och återfärden var derigenom betryggad. Den 28, kl. 3, på morgonen begaf sig korvetten på väg till Fredrikshaab, och samma dag kl. half 2 anlände den dit, men begaf sig följande dagen vidare till Arksakfjorden, der den qvarblef till den 2 Aug. Arksak innehåller många lager af chrysolit, koppar och silfverhaltigt bly, hvilka prinsen önskade besöka; fyra dagar användes för att der göra insamlingar af växter och mineralier. La Reine Hortense utgick derifrån den 2 Augusti om morgonen, för att begifva sig direkt till öarne och derifrån till Bergen, öfver Shetlandsöarne. Den 2 Aug., på eftermiddagen passerade man förbi Cap Desolation, så benämd af Jean David, som år 1585 upptäckte densamma; följande dagen kringseglades eap Farewell. Man känner sig lättad i samma mån som man aflägsnar sig från dessa land, hvilkas hemska utseende gör fullkomligt skäl åt de namn, hviika gifvits åt de båda uddar, som man måste kringsegla för att uppnå dem, och å andra sidan kan man icke afhålla sig från bäfvan, då man tänker företaga denna genomsegling af 500 lieucs till Shet land, utan någon möjlig tillAyktsort i händelse af hårdt väder eller sjöskada. La Reine Hortense är inredd till lustjakt; den medför vanligtvis 130 tons kol, tillräckliga för fem eller sex dagars behof; nu hade den 200, som i anseende till några vigtiga och bränslebesparande förbättringar vid maskinen kunde räcka till tio dagars eldning; den är bygd för et: fulltaligt manskap af 123 man, och nu hade den 163 ombord; den bör medföra lifsmedel för fjorton dagar: segling, men när den lemnade Island hade den lifsmedel för 45 dagar, och vid utgåendet från Arksakfjorden hade den intagit vatten på däck för 22 dagar.. Allt detta var ganska vågsamt, i händelse det jemförelsevis vaekra vädret, som dittills gynnat resan; komme att upphöra. Till slutet af den 3 Aug. var vädret förträffligt ; nen. under följande natten, sedan man seglat omkring Cap Varewell och genomfarit en sjötjocka, förändrades vinden hastigt. Sjön började gå myeket hög; korvetten, utsatt för nordliga byar, blef nödsakad att låta sig drifvas mot söder, gående så långsamt som möjligt, för att lätta fartyget, som -arbetade. svårt i vinden och på hvilket vågorna slogo upp på däek. Den 5 fortfor vädret att vara svårt; vågorna gingo beständigt högre, oeh man gick mycket långsamt, i det man fortfor att drifva mot söder. Man tänkte ett ögonblick att lägga till vid Terra Nova, dit man med vindens tillhjelp skulle hunnit inom mindre än tre dagar; men man öfvergaf detta förslag, som skulle blottstält den återstående deler af expeditionen. Den 6 var vädret ännu lika dåligt; korretten befann sig på 390 lieues från närmaste land, och man hade qvar endast 1309 tons kol, eller hvad som jemt var nödigt för att tillryggalägga denna väg; men man dref beständigt mot sydvest; det var omöjligt att fortsätta denna kurs utan att utsätta sig för en snar brist på kol, under det fartyget allt mera aflägsnade sig från land; fartyget var icke inrättadt att gå för endast sege af erfarenheten oekså visat omöjligheten, och det återstod således endast en utväg, nemligen a och på detta sätt et oekså voerkstälutgången och visste icke huru länge detia tillstånd kunde räcka; somliga hoppades på förändring i väderleken vid månskiftet den 9 Augusti, endra trodde att dermed skulle dröja till dess regn inträffa Slutligen lyckades försöket; genom att ligga bi arbetade fartyget icke myeket och blef mindre öfverspoladi af vatten. På aftonen blef sjön mindre svår och vinden saktade sig något; den 7 om aftonen tände man skeppslanternorna, och fastän vinden var rakt emot, återtog man kursen, som fullföljdes med en fart af 6 knop i timman. Under hela dagen den 7 arbetade man sig med möda upp mot vinden, den 9 på morgonen , visade sig solen ett ögonblick; man begagnade sig de ör att göra en beräkning af longituden och man fva framskridit mycket mindre än man väntat. Nu återstod endåst 25 tons kol, och man började förtvifla om möjligheten att uppnå land, om vinden tilitoge och om der funnes motiga hafsströmmar, såsom skilnaden mellan den observerade lingdgraden och den ungefärligt beräknade belägenheten tycktes utvisa. Maskinisten fick befallning att hushålla med kolen. Natten var ganska svår; den 10 blåste vinden ännu starkare upp och förvandlade sig till en verklig orkan, stick istäf emot fartyget, som måste återigen lägga bi. Man hade ännu 140 mil Hill Färdarne, hvarest icke finnas några kol; att uppnå Shetlandsöarne kunde man icke mera tänka sig med det ringa kolförrådet som återstod, och man hade således endast den utvägen att söka land mot norr, på Island, som var 100 mil afIäeset Man beslöt detta.