Aftonbladet – 10 september 1856, sida 2

gar, tjocka bjelkar i taket och två fönster åt Jakobsbergsgrändsamt ott åt Packartorgsgatan. I Här bodde 1822 en enkefru Tollin. Hennes man hade. vsrit kontrollör i tullen och urgprungligen ganska förmögen; men han till hörde ; antalet af dessa menniskor, som ald,; vägra att göra sina vänner tjenster, och qetta bidrog visserligen till, att han hade Paf ett stort antal af så kallade vänner, hv ika alla mer eller mindre anlitade hans tje astakti het och — missbrukade den. När ? g aan dog och lemnade hustru och tvenne barn efter sig, utgjordes deras arf af — skull er och enn sion på 66 rdr 32 sk. bko om året Kd torerna ropade in på auF sion efter den aflidne i mycket, att enkan b ade möbler till ett rum. etta och de 100 rdr rgs som utgjorde hennes pension, var ock, alt hvad hon hade att lefva af för sig och sina tvenne flickor. Hennes mavs många vänner försvunno vid olyckan såsr ,,, agnar för vinden; och der stod hon 7 ju, så ensam och öfvergifven, med s0rg i njertat och en svart, bekymmerfull framtq för ögonen. Lösen för hennes lif blef . arbeta. Och arbeta det gjorde den arma, Sm ensam skulle draga fram tvenne oförsörjda barn, af hvilka det äldsta var tio och det yngsta åtta år gammalt, då mannen för alltid lemnade dem. Fyra år hade sedan kontrollör Tollins död förflutit vid den tidpunkt, då vår berättelse börjar. Det var julafton. — Uti vindskuporna en trappa upp i det lilla röda huset lyste ljus, och man såg, att hvar och en efter sina små ti!lgångar sökte fira den stora helgen; men ingen ljusstråle trängde genom bålen på fru Tollins stängda fönsterluckor. Det stora inre rummet upplystes helt dunkelt af en liten smal ljusbit, hvilken med sitt matta sken icke förmådde annat än sprida en halfskymning i denna kalla oeh dystra boning. På väggen