Aftonbladet – 8 september 1856, sida 2

rr de tala sanning, äfven då den är oan: 3e — men jag väntade är e förvånad deröfver på farväl l det och är ort efter detta inträffade en hel i underverk för mr Benford, hvilka uppfylde honom med förvåning. Styresmannen ötv r banken i Warleigh begärde en dag att få tala med honom, och anhöll på det vördnad fullaste att han ville fortfara att häd eft ; som hittills, hafva sitt konto med fm Nu var mr Benfords konto just ej så oskal. fadt, att det tycktes göra skäl fö ; hr anhållan, då det i detta ö blic! nt dylik en balans på 18 pund 7 än lick utvisade Han bockade sig Kikväl med d a höghet som en kyrkoherde alltid i älg bankir, och uttryckte sin välvilliga afsigt at fortfarande gynna herrar Bulk Sch Leoby: hvarefter den sistnämde drog sig tillbaka med en ny artig bugning, lemnande motboken uti den förnöjde gentlemannens händer. Han öppnade den, och den första rad som föll honom i ögonen var ett kredit till högvördige Henry Benford å en summa af 12,600 pund. Då han visade detta förvånande dokument för sin fru, blef hon först uppbri öfver att dessa simpla affärsmän Bulk on Looby, kunde våga drifva ett såda t och od än till lord Warleigh. — SYcKel Detta var nu den äretitel so H nes man mest vördnadsvärd nu sjorde hen hälfts ögon, och som Benford gegen litet förtretad öfver den fö möda ven Sjelf var ningen, gick han öfver till banken rk till en förklaring i enskilt anken : och kom herrarne. Der åt rum med de båda verklighet erstod ej något tvifvel på Vv gheten. Penningarne voro i hans eget mn inbetalte i London och på igt ät trans i ch på vanligt sätt . Pporterade till hans orts bank. Darande och bäfvande och mest för att sätta sin goda lycka på prof, begärde han en vexel på hundratjugo pund, hvilken på ögonblicke: rccepterades, och med dessa ovedersägliga bevevis på sanningen af sina bankirers utsago itervände han till pastorsbostället och ut strödde guineerna i glittrande rader på; för