Aftonbladet – 6 september 1856, sida 3

mycket god, som befalt dig till slottet. Ingen af kyrkohördarne har någonsin förut varit der, ej keller någon af advokaterna. Detta är endast ett bevie, sade Benford, litet smickrad af utmärkelsen, att hans lordskap är :vid god helsw och ingen processmakare. Men jag skall bedöma honom bättre i öfvermorgon.n Han har många pastorater att skänka borte, sade mrs Benford tankfullt. Och är mycket frikostig mot de fattigen, inföll hennes man. Hvad han är för en vacker man!, sade frun. Och har en välljudande stämma, sade Benford. Äkta aristokratisk; han, härstammar från Otbo den stammande. Och likafullt tycker jag ej om honom. Hans hand liknar ett svärd.n Med denna upprepade anmärkning slutade samtalet, och Benford gick till sin söndagsskola. Huru mötet på måndagen aflopp, har aldrig blifvit bekant. Benford var ingen skarpsynt man, och blef ej varse det egna uti hans emottagande, ej heller den långa blick, med hvilken lord Warleigh mönstrade hans ansigte, eller de långa pauserna i samtalet. Han inbjöds att återkomma på tisdagen och onsdagen; och då den fjerde visiten innan veckans förlopp förkunnades för mrs Benford, var det ingen gräns för den utsigt till rikedom och värdighet, som hon förutsåg af en så mäktig patrons vänskap. Och han begärde att Jag skulle taga barnen med. Hans lordskap säger sig tycka mycket om barn. Hvad han är god! utropade modren. De skola bli förtjusta att se alla granna saker i slettet. (Slutet följer).