Aftonbladet – 5 september 1856, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Iuvita Minerva. (Ut Åbo Tidning.) Apollo den guden med Jyran Och. kärleken nöjet och yr.n, Tillställde ett duktigt kalas, Och doftande bjudnings-biljetter Mercurius-i handen han sätter; Nu blir det en lek och ett ras. Ur eharen den gyHene; blanka Steg Venus; med drufvorbas ranka Kom Bacchus och bugadeglad, Och Flora: med blommande kransar Och Pan under skämtsamma dansar Med källnymf och skogens dryad. Diana med -blixtrande pilar Ur silfrande skyarna ilar Och hinner den glammande fest, Eupido med bågen, den skalken; Kom snabb som ur skyarna falken Att blifva en muntrande gäst. Och Mars utur stridernas-åska Marscheräde fram utan brådska Och kransade lockarnas natt; Zeus sjelf, hela verldens Allfader, Här mumlade lustig och glader, Af sång och af drufva besatt. sMen hvar är Miterva de täsan! Hvar dröjer hon fu den Medusan? Sig utlät Silenus och drack. — Mercurius: Hon var icke hemmäå.s — Nå, festen .hor blott skulle. skämma Log Amor och Flora han stack. DE steg in i salen Minerva Med miner så vreda och kärfva: Hvi bjöd man ej mig äfvenså? Apollo ett straff. skall jag gifva, Jag lysande hämnad skall blifva; Och harmsenbon. bort syntes gå. Då skapte Minerva den yreda Ea lefvande bild af det leda Och. gaf den det namnet: Kritik. Och hvart nu Apollo sågs styra, Pet väsendet följde hans lyra Att tysta dess sköna musik. Topprasande Jupiter tänkte, Och vin i sin bäs are skänkte: Nej, detta bär rakt uppå sned. Och på hans anmodan Minerva Lät sogen sin skärpa: väl ärfva, Men gaf hono n visheten med. Nu sången och omdömet trifvas Rätt väl, af hvarandra de lifvas Och byta nu rosor och tagg; Hvar tagg, hvilken sångaren sårar, Uppkysser en 1o08-— i dess vårar Förglömmer kritiken sitt agg: t —8—l. LA