Aftonbladet – 5 september 1856, sida 2

köld. Du skall sluta ditt bref till Lucy. Jag tänker resa innan du stiger upp; således gör du bäst att gifva mig det i afton. ? Det är god tid ännu. Jag skall lägga mig sent. Jag vill följa dig tio å tolf mil) på vägen till poststationen. Rörelse skall göra mig godt 3 Jag går mycket tidigt, ty vagnen afgår till: Exeter klockan 10 på morgonen. Jag har skickat mina saker med skomakarens kärra. Jag har redan tagit afsked af dem, som varit goda mot mig, och jag går sedan raskt öfver heden. Det är endast femton mil Jag skall följa dig så långt som öfver Hawol.igh Brook, sade Artbur, det vill säga om du ej har något emot en väns sällskap? Och hvarföre skulle vi tvista ? Winnington tog den framräckta handen. Jag visste, att ditt hjerta i verkligheten ej kunde vara så förändradt, som du bjöd till att visa det. Men du är sjuk, Arthur. Dia hjerna är för mycket upphetsad: Jag vill ej tillåta dig att stiga upp så tidigt för en så häftig rörelse. Det skulle ådraga dig en feber; Låt mig få känna dig på pulsen, och du blir mig skyldig mitt första arfröde Pulsen gick i galopp, kinden vår skiftesvis blek och röd. Detta öfverstiger. ännu mina kunskaper,, sade Winnington, skakande på hufvudet. Du måste rådfråga den närmaste läkare. Du är mycket god, min kära Winnington, som du alltid varit; men jag tror ej att medicin tjenar mig till mycket. Men du talar ändå med en doktor Om du så önskar. svarade Arthur, som nu var idel undergifvenbet under sin väns anordningar. ) Läsaren bebagade påminna sig, att en engelsk mil ej är mer, än sjettedelon af en svensk.