Aftonbladet – 3 september 1856, sida 3

gra af dina böcker; hvilka: hon sjelf: väljer. Hvad! utropade Arthur, störtande upp med plötslig vrede. Hvad rätt har ni, herre, att gifva ett sådant löfte? Jag skulle ej låna henne en enda del, ej ens för att frälsa hennes lif, eller edert, eller: någon annan varelses på jorden! Hön skall ej få en enda af dem! Förr vill jag bränna upp derm. Arthuri sade Winnington-bestört, shvad bringar dig så utom dig? Jag vet visst, att jag. ej ville förolämpa dig: . Jag skall säga henne att du ej vill låna ut dina böcker. Jag är ledsen att jag nämde derom för henne, men jag skall ursäkta det och aldrig mer bedja dig derom. Det var. barnsligt: att bli så het för en småsak;: sade: Arthur, återtagande sin sjelfbehörrskning: Jag är verkligen ledsenatt ej kunna tjena din vän, men jag kan verkligen ej undvara en enda af. mina böcker. Dessutomp, tillade han-med ett tvunget skratt, päro de alla i. metallurgi och bergsbruk. Jag sade henne detta, svarade Winnington, och hon: blef. .mycket nyfiken att se dem. : Fe Diu gjorde detta! utropade åter Arthur rodnande af: raseri: Duhar-handlat antin gen som en dåre ellersom en bof, ettdera eller bådatsdet qvittarsmig lika. Du borde hafva vetat af digsjelf, att dessa böcker äro en helgedom.-Oim flickan kan tyska, så låt benne läsa gamla Gotscheds sagor. Hon skall ej se en sidaiaf mina böcker. z :Winnington fortfor: att-vara tyst under-detta utbroit. Han var alldeles bestört, men smärtan var dock öfvervägande. ake sJag har känt dig na i två år, tror jag, Hayning, sade han. Från första stunden beundrade och älskade jag dig. Jag insåg lin öfverlägsenhet i allt, din kraft, dina ta