Aftonbladet – 3 september 1856, sida 3

Warleigh så mycket ham kunde. Winnington var ständigt hos dem. Herrarne blefvo främnande för. hvarandra; .men hös den-yngre härflöt detta ej af någon förändring uti den tillgifvenhet haw elltid hade hyst för Arthur; men. han. var likväl sårad af den förägdring han varsnade uti. dennes väsenide. lan var sårad af. hans påtagliga andvikande af squiren och hans dotter. Han var äfven sårad-af: den fullkomliga tystnad Arthur nu mera iakttog angående hans kusin Lucy. Han såg hennes bref ligga obrutna på bordet, stundom hela dagar, i stället att blifva ifrigt slukade i samma stund: det kringvandrande och osäkra postbudet hade afiemnat dem vid dörren. Han var sårad af mycket annat äfven, för smått att blifva omtaladt, så smått, att han tilläfventyrs ej sjelf. kunde kläda .det i ord, men som dock kändes af ett hjerta, med en vänskap sådan som hans. Med ingen synlig förändring i Arthurs förmögenhet. eller utsigter, var det dock påtagligt, att hans: fordringar oupphörligt voro i stigande. Ett-eget slags förakt för 8 rg blandade sig med hans törst efter rikedom. En inkomst, som förr skulle tillfredsstält hans önkningar, betraktades nu med medömkan, och innehafvaren deraf nästan med ovilja: De sista ord Winmington hört honom yttra angåonde Lucy voro, vatt giftermål var somöijligt under tusende pund årligen. OöBK hvarifrån skulle den summan komma? Hvad Lucy hade att vänta, besteg sig till 50 , bans egna inkomster till 100 , och nu, bespottade han Warleighs. likasom de varit tiggare, ehuru i derna enkla landsbygd, och på denna enkla tid, en inkomst af trehundra pund satte dem i tillfälle att lefva i välstånd, till och med i öfverflöd, (Forte. följer.)