Aftonbladet – 2 september 1856, sida 2

ning låtit uppbygga detta ståtliga palats, hade äfven efter hans död ombesörjt dess rifning. Hvad den, förr så lysande och nu så öde träds gården vidkom; hade den. blifvit en tillflyktsort för tusende foglar, hvilka i allsköns frihet förstörde blommorna och uppslogo sina bon i träden. A Vid den första blick, som munken kastade på de begge männen, upptäckte han strax att icke heller de hade glömt. Pöntis hade åldrats tio år, hans ögon hade förlorat sin glans, hans panna hade fårats och hans kinder voro insjunkna. Och Crillon! den hittills åf: strapatser, ble syrer och år så skonade Crillön, ban hade hastigt blifvit gubbe. Den olycklige gardisten närmade sig sin general och knäföll under den djupaste förtviflan framför honom. . Crillon upplyftade sin fordne favorit och tryckte vänligt hans hand, men brodern Robert märkte att han ej omfamnade honom. Den store fältherren suckade och kastade en sorgsen blick öfver den ännu sköna trädgården. . Vår Espårance skall då förlora alla dessa vackra blommor., mumlade han. : Han skall få ännu vackrare, som jag sedan ett år för hans räkning odlat der nere, svarade brodern Robert: Under de mörka cypresserna bredvid deh sorlande källan hvilade den döde; Espårance. Brodern Robert, Crillon och Pontis upplyftade honom i den dystra nätten och buro honom stillatigande till en vagn, som följande morgon skalle föra honom till Bezöns. Men som ett hjul gått sönder, -kunde vagnen ej lemna Paris förr än omkring klockan tu, och just i det ögonblick då den passera torget Saint-Antoine möttes den af er det ekipage, hvilket på alla sidor nga öfverlyckliga folkets högljudda jube som; älDet var Frankrikes nya drottning, ntå följd af sin höge gemål, gjorde si 8 Peta den kungliga sviten observerades först ergne, som på allt möjligt sätt green örljoening tillkänna, och Leonora och oncino, begge strålande af högmod och glädje. Det kungliga triumftåget måste stanna et ögonblick för att låta likvagnen passera. Det var lifvets fröjd, som mötte dödens glädjer j Henrik förde sin maka till Louvern. Esperange gick ått -hvila: bredvid sin-trolofvade i den lilla klosterträdpfråm i Bezons. LUT.