Aftonbladet – 1 september 1856, sida 3

soning. Den unga flickan framstammade sitt! ultimatum, konungen var döf, och följden blef att hans älskarinrias ansigte förmörkades mera än någonsin; i Se der den svåra ställning, som de beggel motståndarne innehade på scbackbrädet när! vi efter ett års förlopp återfinna dem: j Utledsen och nedslagen, återvände Henrik! till. Paris, dit en vigtig angelägenhet.äfven! kallade Henriette och ;hennes.. mor. -. Herr! dEntragues, hvilken med våld ville aftvingal konungen en förklaring, öch som tydligt nog! insett att han sjelf derutiäldrig skulle lyckas, hade nemligen beslutat att förskaffa kig ett! säkert ombud, och derföre utbedt sig en audiens hos herr :de Sully, dit Henriette, den! enda, som fullkomligt kunde redogöra för förhållandena, skulle vara honom följaktig. Fröken dEntfägues, alltid missnöjd och vresig, uppbjöd nu under vägen hela sin förmåga för att uppväcka konungens svartsjuka mot Batsompierre, hvilken dock syntes föga smickrad af den ära, som vederfors honom. Den stackars konungen led, men han visade det ej, och Bassompierre bjöd utomdess, ehuru mycket han fruktade att ådraga sig den elaka favoritems oviljay så mycket som: möjligt till att göra slut på sin höge herres marter. j Sådan var (de fyra resenärernas sinnesstämning, och man kan nu lätt föreställa sig huru plågsam denba färd skulle vara för dem. Vi hafva redan förut beskrifvit skådeplatsen för detta uppträde öch de fyra pereonernäs olika ställningar. I Neuilly fann konungen hästar emot sig, och utan att afgifva några tillfredsställande skäl hoppade han ur vagnen, medtagande Bassompierre. Denna missaktning ökade i ännu högre grad, Hsnriettes raseri, och oförmögen att längre beherrska sig, gaf hon sin inneboende vrede fria tyglar så snart hon blifvit ensam med sin mor,