Aftonbladet – 1 september 1856, sida 3

diga uppförande vid Carl IX:s allra.svärsta ögonblick: Min. konung hade åtminstone en förtjenat, sade. bon, han. blef ond, och detär er omätlig fördel för en stackars: dviåna... Er konung deremot, min dotter, Han är ej det ringaste håndterlig af sig, han vredgas aldrig, utan skrattar alltid... Ni måste medgifva att det är, afskyvärdt ! Riktigt afskyvärdti bekräftade Henriette. .Det står ju ej till att få några förklaringar med hofom. I fall vi ej kunna få döm mel honom, min mor, så skola vi åtminstone få dem af herr de Sully... Jag tycker just hvad den värde ministern skall blifva flat när jag visar honom det papper, som binder hans herre!... Ja, jag riktigt ser hans öfverrasknisg ända hit, :y jag är fullkomligt öfvertygad om att konungen varit nog feg att ej för szågon ends menniska omtala huru laglig hans förbindelse med mig är!... Så skola vi då ändtligen erhålla ett slut på hans allerlistigaste majestäts skratt, undanflykter och svepskäll Jag hoppas att ni påninner er; min dotter, huru enträget jäg förmådde er att af Ckönungen fordra detta löfte... Jag förutsåg hvad som komma skulle .., ni inser det nu sjelf; det är detta vigtiga dokument, som i dag räddar vår ära! Ni är Minerva i egen hög perton, min frun, försäkrade Henriette. ; Ändtligen stanhade vagoen vid hotel dEntragues. ; Herr de Sully hade samtyckt till den äskade audienser, och den: akte : framtog nu ur sin si et kuvgliga äktenskapslöftet. Med giriga blickar siukade Henriette detta påpper, som skulle göra henne till Frankrikes drottning, och sedan hen för Marie Touchet liknade konungens Mörkväl; gsvärde fadern