Aftonbladet – 1 september 1856, sida 2

mJ—--—— -—— — NN Henriette de Balzae dEntragues, festernas drottning och envåldsherrskarinnan öfver Henrik IV:s hjerta. Liksom alla öfveråriga älskare, hvilka tro sig föryngras derigenom att de söka börja ett nytt lif, hoppade och flög äfven konungen från äfventyr till äfventyr. Han skrattade -högljudt, ban skämtade oupphörligt och han strödde utan uppehåll omkring sig qvickhef ter, alldeles så som det var iadet vid hofvrt alltsedan Frankrikes snillrikasto qvinna blifvit den antagna favoriten. NT grälade, man försonade sig och man då e Arvorldan med i förtroendet; tystlåtenRR i:mlighetsfullhetens och kyskhetens til var förbi. Alla dessa menniskor bjödo ep ekenligen till att döva både sig sjelfva th andra. Kanske skulle ändå den noggranne forskaren bafva upptäckt en och annan fänkare bland denna bullrande massa, ja, kanske var det just de bullersammaste som tänkte mest. Men låtom oss nu följa händelsernas gångI början af April månad år 1600 syntes a elegant resvagn, åtföljd af gardister. gel. AI dra ryttare, på vägen från slottet Saint-Germain till Paris. je 4 Uti vagnen suto konungen, fröken AExtragues, Marie Touchet och Bassompierre, denne unge, alltid hungrige och föga samvetsgranne ädling, hvilken ej hade nägon polilisk få g, och som gerna deltog i alltså snart dervid var någo! att förtjena. Marie Touchety sminkad och skinande som vanligt, höll sig så rak att hennes panna nästan vidrörde vagnens stoppadå sak. Den järda frun. älskade att tro det de förbigåend :0go henne för hennes dotter, och denda dår Ng. se gjorde shene ett obeskrifKonungen, till hälften glad och till hälf