Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 2

FT fe RTR hy med någonting så lumpet? Var det en vanlig gvinnonyck eller blott ett simpelt koketteri? Ack, ingen kunde ana att denna konstlade friskhet dolde likbleka anletsdrag! Huru skulle väl hon kunna vara blek, hon, denna lyckliga qvinna, som snart skulle uppstiga på verldens första tron. Zamet skyndade genast emot Gabriella, som tinkspridd helsade de församlade ädlingarneVi började redan att oroa oss öfver ert långa dröjsmål, fru hertiginnan, sade han, och kyste ödmjukt hennes hand. Men He nu här, och glädjen och EN skola u ne des snart återkomma -. -Jag loppas-al n mår väl? Fullkomligt! svara AN iad var det jag sade, hvad var det jag tropade Bassompierre. Madame de. Hörde bor vid Gud aldrig varit skönare än i dag I A Er Det håller jag mycket med om, läspade la Varenne, jag vet mig i sanning heller aldrig förr hafva sett ett dyhkt maje.-.. Säg ut... säg uti ropade Zamet med ett skratt, som nästan lät oförskämdt, till följd af den uppriktighet han ville inlägga deruti. Det, som ni icse vågar säga i dag, skall hela verlden upprepa i morgon. — Alla applåderade den artige värdens utsökta komplimang. ER Behagar ej fru hertiginnan taga plats?, tillade florentinaren. Jag fruktar verkligen att det bir alltför mycket tröttsamt att stå., Gabriella vacklade. N-ej, nej, låtom 08 85 en vad de Gabriella med grafutbrast hon häfansträngning för ad, tom oss att kun gå fort. Förlåt, fru hertiginna, men... middagen är redan serverad.