Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 2

——————!2?0 ser, hvilka tilläto dem att uppfånga det första leendet från Gabriellas läppar. Fruntimren voro nyfikna att granska hennes toilett, ty hertiginnan de Beahfort hade redan länge såsom envåldsherrskarinna regerat öfver Frankrikes moder, så väl genom sin utmärkta lyx och sin ovanli.a smak, som genom det osökta behag hvarmed hon bar hvarj drägt; och männerna, ehuru de ej alla älskade bertiginnan, stälde sig ändå gerna i hennes väg för att beundra en af de fullkomligaste skönheter skaparen någonsin nedsändt på jorden. Ändtligen syntes Gabriella på det öfversta trappsteget; hon var svartklädd. Dyrbara stenkolsbroderier prydde den mörka sammeten förhöjande ännu mera hennes hals och armars genomskinliga hvithet, och i hennes blo da fackar pros några svarta diamanter ada ed långsamma och afmä van hon ctför den breda t mätta steg vandrade : rappan, liksom en genom en hemlig mekanism i rörelse satt staty. Allt. hos henne andades ett obeskrifligt majestät, men en oförklarlig köld var utbredd öfver hela hennes väsende, och ett djupt allvar fördystrade hennes eljest så lysande skönhet. Hvad var det som i dag så förändrat Gabriellå? Alla ryste, blotta frasandet af hennes klädmng mot den turkiska mattan isade de närvarande. Det var ej en qvinna, som nyss lemnat sin säng, utan en drottning, som uppstigit ur sin graf. sq; Och ändå strålade hennes ögon af en liflig eld, ändå färgade en högröd rodnad hennes ansigte; men det var ej helsans purpur, som lödde på hennes kinder, det var ej lyckans ans som lågade I hennes blickar, ty. mar strax, att febern brann I hennes ådror och att sminket intagit de skära rosornas plats. Hvarföre hade Gabriella nedlåti: sig til att för första gången 1 sitt lif fläcka sin fina