Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 2

Det var din plikt. Och konungen skall nog vara er tacksam derför, inföll la Varenne förbindligt. Dessutom så kan man ta mig tusan nog tycka om detsamma, som fru hertiginnan, ty hon har min själ god smak., O, att jag kunde skrifva vers, utropade Bassompierre patetiskt. Jag skulle då strax gravera några på en sten, och kasta in dem 1 vår höga herrskarinnas rum . stenen skulle krossa rutan, den sköna sofverskan skulle vakna, och vi skulle få — middag! Dessa ord grepos i flykten af några like hungriga magar, som Bassompierre, och mar började allmänt undra öfver hertiginnans lång: sömn. SS Jag föreslår att vi skola väcka hertiginnar med en serenad, utropade en. Ja, låtom oss uppstämma några kärleks qväden till den sköna Gabriellas ära, tillade en annan. 3 Kärleksqväden på en skärtorsdag I stam made den genom sin gästs oförklarliga dröjs mål allt mer och mer bestörte Zamet, hurv i Guds namn kunnen j tänka något dylikt. I detta ögonblick framträdde Leonora fö att bedja sin medbrottsling affärda ännu et bud till madame de Beauforts tysta våning. men knapt hade hon uttalat sin önskan förr. än Gratienie visade sig, anmälande sin mat. mor. j Det är verkligen hög tid, mumlade la Varenne, ty jag ämnade just skrifva till konungen. olnen skingrade sig hastigt på florentinarens panna, det glada uttrycket försvann i Leonoras ansigte, lemnande rum för ett j ögonen fallinde hån, och alla både herrar och damer skyndade att intaga de bästa platserna vid trappans fet, det vill säga de: plat