Aftonbladet – 30 augusti 1856, sida 2

Hör må väl ej fionas någonting, som kan göra henne sjuk heller? afbröt Zamet, allt mer och mer förvirrad. För öfrigt hafva vi ju ej sett henne ännu... Ni vet sjelf lika bra som herr de Bassompierre och jag, att hon kom hit i går afton, ensam och beslöjad hon ville ej en gång tillåta mig att emottaga sig vid båten... och jag försäkrar att hon knapt talade när hon anlände hit... Ja, Gud vet om hon ens helsade på mig, så brådtom hade hon att draga sig tillbaka i sina rum. Pardieu! hon var trött, utbrast den alltid glade Bassompierre. Hon ville icke ådraga sig folkets uppmärksamhet, och derföre lät hon helt enkelt dig stanna hemma och 0s8 gå vår vag. Hon sade godnatt åt mig när hon gick in till sig,, invände la Varenne, och genom slöjan. såg jag mycket väl att hon var Oovanligt blek. Jag försäkrar er att hon i går mådde som en ros, utropade Bassompierre. vr — Och jag vågar hoppas att fru hertiginnan i dag skall må som i går, och i morgon som i dag, tillade Zamet. Gratienne har dessutom ej sagt någonting, som kan låta 0ss frukta motsatsen... Hennes matmor sofver, det är alltI Ja, men det befinner sig vår middag mindre väl utaf! knotade Bassompierre. Klockan är ett godt stycke öfver tolf, och de aptitliga ångorna från ditt kök hafva redan länge förkunnat tiden vara inne att sätta sig till bords... Säg, bror Zamst, bjuder du på når got läckert. Såvida ni har samma smak som fru hertiginnen, svarade financieren, så går Jag I borgen för ait ni skall finna mina anrättningar förtriffliga; ty jag erkänner att jag sammansatt denna middag uteslutande af det, som vår blifvande drottning tyeker om.