Aftonbladet – 29 augusti 1856, sida 2

pierre; hoppade Gabriella i land vid Bercy; der bärstolen ganska riktigt väntade henne. Den unga qvinnan kastade en orolig blick omkring sig, men den förbyttes snart till ett sladt leende. Espårance var med sina hästar så väl gömd mellan träden, att ingen menniska kunde ana hans granskap. Nu återstod det henne endast att befria sig från de begge ädlingarne och hon befalde dem derföre att skynda förut till Zamet för att anmäla hennes ankomst, samt att derstädes afvakta den. De begge hofmännen sprängde åstad. Gabriella och Gratienne voro e:samme. Det afgörande ögonblicket var inne. Bärstolen följde längs efter Seinen på den dystra och ödsliga kajen, Ännu syntes Esperance icke till, men säkert ville han ej visa sig förrän Gabriella, enligt öfverenskommelse, skickat bort Gratienne... säkert ville han ej blifva sedd af den trogna kammarjungfrun. Efter några minuters förlopp tillsade hon, liksom drifven af en nyck, den unga flickan att allena begifva sig till Zamet för att meddela honom, det hennes matmor först ville aflägga ett besök hos madame de Sourdis och att hon troligtvis ej förrän sent skulle anlända till gatan de Lesdiguieres. Gratienne for bort i bärstolen, och Gabriella stannade ensam qvar på det af Espårance bestämda stället. Allt är tyst omkring henne, hvarken älskare eller hästar höras af. Dessa tusentals farhågor, hvilka förtära hjertat under väntans ångest, inkräkta. Gabriellas själ med feberdrömmarnes svindlande hastighet. Tio minuter, en qvart, en halftimmea förflyter ... en timma är redan förbi. OO, hvilken evighet af qval! Hade hon kanske bedragit sig i går? Hade det hela endast varit en synvilla?... Nej, Esperanee hade lefvat att komma dit med hä