Aftonbladet – 29 augusti 1856, sida 2

bus den ära; för hvars bevarande Espåranee fallit ett offer. Kom, min dotter, sade han med mildhet, tänk på er sjelf, på konungen och er son! Ni kan ej stanna qvar här, Esperance vill det ej... Säg, hvarthän skall jag föra er? Gabriella fästade sina blickar på sin älskares likbleka ansigte; i sitt sublima vansinne trodde hon alltjemt att han skulle resa gig upp och småle emot henne; hon ropade honom åter vid namn, och hon bad Gud så som ännu aldrig någon bedt före henne — men Gud älskar ej menniskorna nog högt för att skänka dem lifvet tvenne gånger. Esperance är dödl sade hon slutligen med Jugn och klar röst. För mig till Zametl