Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 3

ms-2:jismmJJJJt:2o0emm mm ft O OO OO OO OO OO OO —— —. ..6.!? — Ceesar... vår son Caesars, mumlade Ga briella. Jag tackar er, min dyre sire, som påmint mig om honom... O, jag anbefaller honom i er vård... Henrik... Henrik... var en öm far för mitt. barn... kom ihåg att er Gabriella ber er derom.p Och bon betäckte sin sons ansigte med heta kyssar. -Men -hvarföre säger ni mig detta?, utbrast Henrik, och stora tårar rullade utför hans kinder; Svär att tänka på mig utan vrede... och utan missnöje... svär att älska mitt barn... hvad som än bända må ... : Gabriella, ni genomborrar mitt hjerta ls Vi måste skiljas! .,. Sire, tro mig, ni har aldrig haft en trognare vän än jag! Jag vet det, Gabriella. Förlåt mig, om jag någon gång misshagat erly : är E Åh, det är jag som bör bedja er om förlåtelse! utropade Henrik, ett rof för den våldsammaste sinnesrörelse. : Farväl, sire..O, detta ord är sönderslitande. : Ås Nej, nej, Gabriella, ni får ej säga farväl... vi återse ju hvarandra snart... Farväll utropade den unga qvinnan och kastade en tårfyld blick omkring sig. Alla greto, alla deltogo i älskarinnans smärta och älskarens sorg. i; Tack. ;; tack, mina kära vänner, stammade den ninga gqvinnan och betraktade de kringstående med ett af dessa oemotståndliga leenden, hvilka underkufva och berusa... Se så, Gratienne, för fort bort min son.,; annars eger jag ej styrka alt fara härifrån., Oct hon lade hastigt ut, rädd att denna plågsamma scen eljest ännu mera skulle förlängas. Vagnen var framme, en talrik skara hofmän och hefdamer emgåfvo den redan för