Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 3

ERT RARE ERS re rn rr ———AL ERNER Nn beleningar ... Vänta mig i alla hänseenden om söndag.p Ja, sire, stammade hertiginnan med bruten röst. Hon. kände sina krafter försvinna och sitt hjerta nästan upphöra att slå, Åb, tillade konungen: och kysste ömt hennes: händer, jag eger ej rättighet att klaga, Jag, som har vår lilla Cesar att trösta mig med under er frånvaro... ty ni lemnar ju -honom qvar hos mig, Gabriella?... Ack säg, ni tager väl ej vår kärleks ljufva barn ifrån mig?. Detta var det sista slaget. Gabriella vacklade, hon ville svara, men endast qväfda snyftningar framträngde ur hennes bröst. Det var en sönderslitande scen. Gabriella vred sina händer af förtviflan, konungen låg vid hennes fötter, och utan Gratiennes mellankomst hade hon trohgtvis dukat under för dessa gräsliga qval och anförtrott sin kunglige älskare allt. Men Gratienne vakade öfver henne; hon förstod den arma modrens smärta, hon förstod huru grymt denna hemlighet skulle tynga på hennes själ, och honskyndade att anmäla det bästarne. vore förspända, All denna djupa sorg fann emellertid genklang hos konungen, som till följd af nattens och mergonens skakande uppträden blifvit allt mer och mer melankoliskt stämd, Han slingrade sin arm kring Gabriella, han kallade henne vid de ljufvaste namn, och han upprepa:.ie oupphörligt de mest rörande löften, Ditlockade at detta hjertskärande skådespel, hade hofmännen och tjenarne småringom inädti hertiginnans sängkammare, och icke utan rörelse beiraktade de: nu dessa begge i hvarandras armar hvilande makar. Detvar omöjligt att se en ful: komligare bild af äktenskaplig lycka och ömhet! Snart anlände äfven den lilla Cesar, buren på sin ammasjarmar.