Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 3

——— — —o — ——-.nnnn nnnnnaatszssesssssssRhT TTtTTCCC ( ( ( ( MMMHNtön OM Derföre att jag skall förlora er, Gabriella , . . vi menniskor förstå tyvärr högst sällan det rätta värdet af det vi ega, förrän i det ögonblick då vi skola skiljas dervid.s Dessa så enkla och naturliga ord hade en sådan öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, att hertiginnan trodde sig misstänkt, och hennes rodnad: efterträddes hastigt af en dödJig blekbet. Mer konungens ädla ansigte uttryckte en så djup smärta, att hon insåg det den måste vara uppriktig, och förkrossad af hans ovanliga högsinthet, utbrast hon i tårar: Ni gråter, Gabriella . . . hviskade Henrik ömt. Ar det derföre att ni skall lemna mig? ... O! sög min dyra kärlek, är jag verkligen så lycklig ? Ja, sire, jag gråter derföre att jag skall lemna er, utropade hon, besegrad af sin länge undertryckta smärta. Res då ej, Gabriella ... bad Henrik, lika rörd som bon. ,Omöjligt, sire, det måste skelp Ni har rätt... var förnuftigare än jag... Er åsyn ingifver mig alltför mycken kärlek för att jag J, under denna . heliga vecka, skulle glömma mina plikter som katolsk prins... Far till Paris, dyrka Gud offentligt... visa folket dess drottning . .. Jag skall emellertid stanna qvar här och tacka försynen, som stält er vid min sidal Gabriella var förtviflad, hvarje ord, som banade sig väg öfver konungens läppar, var ett dolkstygn i henneg hjerta, och ändå voro dessa ord egnade att trösta-henne. Dockp, fortfor Henrik, skola vi ej länge underkasta oss detta tvång ... Ni istaden, och jag -på landet::. femton lieues skilda från hvarandra! .. , Hvilket afstånd!... Jag riktigt afundas den der Zanmet, som kommer att hafva er hos sig!... Men mina hästar skola minsann få galoppera för att föra till er mina