Aftonbladet – 28 augusti 1856, sida 3

RN a a är sag ee a kn a a att ledsaga Henrik IV:s blifvande gemål till embarkeringsstället. Konungen ägde ännu ej styrka: att lemna sin Gabriella... Förtviflad öfver att han ej sjelf kunde åtfölja henne, utvalde han sina bäste vänner till hennes sällskap under vägen; och nedkomne på stranden, togo hertiginnan och hennes talrika uppvaktning genast plats i den med dyrbara dynor och rika stoppningar försedda. farkosten. Alla, både: herrar och damer, täflade om äran att få ledsaga könungens kärlek, och Gabriellas ljufva leenden belönade deras trägna ifver, Henrik hade till hertiginnans disposition stölt en af sina gardeskaptener, hvilken erhållt order att med kunglig salut låta helsåa bertiginnan hvar helst hon visade sig i Paris. Hvar och en förstod, att det uti denna båt ej fanns någonting annat, än en drottning af Frankrike, omgifven af sitt hof, Denna ståt förmådde ändå ej att tillfredsställa Gabriella; hon förskräcktes tvärtom redan för slafveriets tvång, och hon sökte i sina tankar otåligt ett medel att göra sig fri såsom hon lofvat EspÅrance. Men i afskedets ögonblick började tårarne åter att rinna, förtviflan bröt ånyo lös, och skilsmässan hade troligtvis aldrig: kunnat försiggå, om ej herr de Sully hållit -konungen tillbaka medan båten långsamt gled från land: Ännu klingade höglindåa välöaskningar, ännu återljödo varma böner om förlåtelse, men småningom ökades afståndet mellan Gabriella och Henrik, konungen kunde redan ej längre urskilja sin afgud bland de uppvaktande damerna, och vid flodens första krökning Vär allt försvunnet, Endast ekot fram-. bar än en gång till konungen hans älskarin-nas farväl — ack, det var det sista! de såga, hvarandra ej mera och de skulle aldrig återso hvaran! Å