Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 3

varnat och vägledt mig, och han har derföre aftagit sig sina skor... han hörde mig, då jag deremot ej kunde uppsnappa ett enda ljud af honöm... Den der skälmen är minsann ej. att leka,med ,.. Om jag tvekar ännu-dängre, är jag förlorad l Och han gör en häftig rörelse för att vända om, då med detsamma en hand sökande utsträcks emot honom. Vid detta vidrörande försvinner hos. -Esprance hvarje skymt af fruktan, vreden tager ut sin rätt, och utan att betänka följderna besvarar ham det med ett så kraftfullt knytnäfsslag, att spionen ögonblickligen sjunker till -markens Men halfva försigtighetsmått duga ej härvidlag; den unge ,-annen öppnar genast ett fönster och hoppar handlönt-nedd orangeriträdgården. Ett doft och a 2väfda förbannelser uppblandadt buller förkunner Espöranoe snart att spionen hoppat efter, ja, ännöMera, har ser en värja blixstra i des tjocka dimman. Knytnäfshugget har gjort sin verkan — förföljandet skall förbytas till strid. Sönderbråkad i hela kroppen och: förödmjukad öfver det erhållna slaget, glömmer pen Oe både försigtighet och omtanka; ban vill ej låta segern gå nig ur händerna och han ämnar redan ropa i gevär. s Ve den; som vid dylika tillfällen låter förekomma sig! Ve den, ty segern tillhör nästan alltid angriparen. a Espåerance faller Re på en ny id, Ungefär tjugo steg ifrån honom reser sig en mur, betäckt med dessa namnkunniga vinrankor, af hvilka Gabriella så ofta skickat hanöm -drufvor. Han beslutar rer 2 klättra uppför app pg vrå spaliererna, för att sålunda PPNae TR i åt fontänernas gir vet Väl der, är ban rädda Okerte. följer)