Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 3

Men på den ovala gården möter han ånyo sbldater; allt, är ;bevakadt, det är en komplott. Esptranges förföljare liknar en skallgångare, som med våld drifver sitt rof i nätet eller under jägarens kula. Dock bevisar ingenting att konungen vill låta. döda-sin rival. Nej. en enda man bade dertill ej varit nog. Man vill förmodligen endast arrestera, igenkänna ock öfverbevisa honom . . . Man vill störta Gabriella. Esperance: inser det, och wid denna tanke kokar blodet. i: hans ådror. Hvad. var satt. göra? -Riskerade ej Espårande getöm art springa i-korridorer och öppna, dörrar, hvilka den anor? kunde öppna lika väl som -ban, att-slutligen bennn? fE ensigte mot ansigte Med en Annan spion? Riskerade han ej att slutligen tvingas till en strid, som han i synnerhet ville undvika? Möd! Esperande tänker endast på Gabriella; han glömmer sin egen fara och rusar ohejdadt framåt i mörkret, famlande oupphörligt efter nya utgångar. Ändtligen har han: lyckats, spionen är borta, allt är tyst och stilla. Förföljarens-sporrar klinga icke längre, och hans hotande steg enljuda ej mera på korridoreng stengolf. sperance är åter inne i denna gång, som sedermera erhöll namnet Hjortgalleriet, och utmattad -af det häftiga springandet, stannar han några sekunder för att hämta andan, just på det ställe der, femtioåtta år senare, Monaldeschi föll. 2 Men hastigt skakar ett. ursinnigt rytande korridorens hvälfda tak, mannen är der, helt Då Dengrance. hvars. giriga blickar oroligt Tä, ampere men. söka att genomborra det tj 2 kan hanvala os SROTKIeR, TIUu rance hör ej Bållret af hane tyst? säs Espå: känner elden af t 73 nät, fastän han j ee : uans andedrägt. nge mannen sung FÖrstår?, mumlade gen ör oem I ouotenen har insett att hans