Aftonbladet – 26 augusti 1856, sida 2

STOCKHOLM, äen 26 Aug. Det börjar allt mer och mer allmänt omtalas att expeditionschefen i justitiedepartementet hr C. J. Thyselius blifvit erbjuden inrikesministerportföljen och att han gör sig beredd att efter några veckor emottaga densamma. Denne nye rådgifvare skall då utan tvifvel förstärka den fraktion inom konseljen, som säges hålla på-att bilda sig kring statsrådet Almqvist och som skulle kunna bli egnad att i någon mån aflägsna farhågorna för ministerens komplettering utur junkerpartiets leder. Denna jemförelsevis fördelaktiga vändning skul e vinna mera stadga i opinionen, om vid justitiestatsministern hr grefve Sparres förväntade förflyttning till presidentsembetet i Svea hofrätt, der han säkert vore vida bättre på sin plats än såsom minister, justitierådet f. d. statsrådet Ginther komme att nämnas till hans efterträdare; i sammanhang hvarmed det väl äfven torde kunna antagas såsom sannolikt, att statsrådet grefve Mörner droge sig från affärerna och toge sin reträtt till något af sina betydliga jordagods; ty till ryktet, att hr grefven skulle lyckas i sin kandidatur till landshöfding i Södermanland efter hr grefve Frölich, som är pensionsmessig, hafva vi svårt att sätta tru. En annan version omtalar, såsom vi redan förut nämt, presidenten i Göta hofrätt friherre De Geer såsom varande i fråga till justitieministersplatsen; men ehuru man med nöje hör att bemälte friherre tager sig ganska väl ut såsom chef inom Göta hofrätt och der har gjort sig både afhållen och ansedd, lärer likväl en jemförelse emellan honom och justitierådet Gänther icke kunna ifrågakomma, såvida afseende skall fästas å öfvervägande skicklighet och förtjenst och icke företräde gifvas åt börden och enskilta relationer; ty då friherre De Geer endast i några få år försökt sig såsom juridisk embetsman inom hofrätten och en kortare tid i egenskap af föredragande i högsta domstolen, samt är såsom person helt och hållet okänd, så har deremot hr Gintber genomgått alla grader inom det juridiska facket och tillika inom det politiska, både såsom representant på riddarhuset och såsom konungens rådgifvare från 1848— 1851, under hvilken tid han städse ansågs tillhöra den minoritet i rådkammaren, som ville upprätthålla de liberala styrelsegrwadsatserna. Att :ställa denne man i spetsen för ministåren torde således kunna anses desto hellre ega äfven en politisk betydelse, som hr Ginther, enligt hvad bekant är, för 5 år tillbaka lemnade taburetten, när han fann sig, under dåvarande förhållanden, icke kunna gagna så som han önskade.